MGS V: Ground Zeroes är uppföljaren till MGS: Peace Walker, PSP-spelet från 2010, och prologen till MGS V: The Phantom Pain, som ser ut att släppas nästa år. Medan The Phantom Pain är enbart till PS4 och XB1 finns Ground Zeroes även till förra generationens konsoler. Poängen är givetvis att få folk sugna på att uppgradera och få hela upplevelsen.
Här på tvspelsdagboken hänvisar vi ofta till metacritic, så låt mig slänga ut en genomsnittlig siffra i luften: 76. Med det ur vägen, låt oss klargöra vad som ligger bakom betyget. På förhand upprörde sig många över längden på det huvuduppdrag som Ground Zeroes presenterar, och det är även det som i huvudsak drar ned betyget. Slutet, som jag inte spoilat för mig, ska ta den mörkare tonen ett steg för långt och medan dialogen blivit betydligt mindre ostfylld finns fortfarande någon rad här och där som hör hemma i den skarpaste definitionen hittills av MGS-serien – en japansk version 70-talets Bond-filmer.
I övrigt hyllas allt från rörelsefrihet till skjutmekaniker till miljö till ljuseffekter till tempo och tillbaka igen. Huvuduppdraget tar ett par timmar, men spelets öppna natur ger närmare 6-8 timmar innan allt är avklarat en gång. Vad man som spelkonsument bör fundera på är om det är värt att betala ett överpris för ett smakprov av vad allt att döma kommer bli ett av tidernas häftigaste spel. För mig är det inte ens en fråga.
