Efter ca tre timmars spelande kunde jag för andra gången stryka en titel på listan. The Unfinished Swan består av fyra kapitel, som i sin tur är indelade i ett antal sektioner (utan att egentligen behöva vara det). Det hela presenteras som en sagobok, typ, men mot slutet börjar man undra om det är en saga eller en dröm eller en dröm i en saga eller. Denna osäkerhet är spännande en stund, men leder snart till att man slutar bry sig om varför man gör vad man gör och istället bara… gör. Och vad är det då man gör? Allt game play kretsar kring att skvätta med en pensel. Till en början skvätter man svart färg, senare vatten. Båda bjuder på småintressant utforskande en liten stund, men blir snabbt uttjatade.
När det kommer till denna typ av mindre spel väntar man sig inte ett fullt paket av fullfjädrad ljud-, bild- och speldesign, utan snarare en eller två idéer som utforskas medan övriga aspekter tar en simplare form. Problemet med The Unfinished Swan är att jag efter att ha klarat ut det inte känner jag gjort något sådant djupare utforskande, utan undrar vad spelarens helhetsintrycket var tänkt att vara. Var det att spela en sagobok, som jag gjorde ett tag? Var det att måla min omgivning, fast bara svart, som jag fick göra i början? Eller var det kanske symbolvärdet med svanen, något som jag aldrig fick mitt huvud kring? En fängslande spelupplevelse väcker ofta frågor. Frågor om vår omvärld, frågor om våra medmänniskor, om naturen, om historien eller om framtiden. De enda frågorna The Unfinished Swan väcker hos mig kretsar just kring dess egen design. Vad var idén? Vad borde jag känna nu? Vem var svanen, vem var kungen, vem var grodan, vem var flodhästen (ja, det finns en flodhäst)? Och varför fanns de där? I slutändan är The Unfinished Swan lite av ett oavslutat konstverk i sig – ett som inte svarar på tillräckligt med frågor, som är svårt att tyda och, trots dess charm, inte är tillräckligt intressant.
The Unfinished Swan är inte något jag kommer spela igen. Där finns några intressanta idéer, men de som de presenteras är de både oslipade och osammanhängande. Jag uppskattar när en spelidé är noggrant polerad och fullt ut genomarbetad, och i den bemärkelsen håller The Unfinished swan helt enkelt inte mina stora mått. Det är inte i samma klass som de thatgamecompanys moderna PSN-klassiker Flow, Flower och Journey.
