Retrotestat: Capcom Generation 4: Blazing Guns (Sega Saturn)

Folk som har glada minnen från äldre spel, eller kanske mer inbitna retroentusiaster, brukar beklaga sig över att spel har blivit på tok för enkla. De håller en i handen för mycket, innehåller obligatoriska tutorials och om checkpoints inte infinner sig 2 sekunder efter varandra blir folk tokiga. Är du en av dessa personer eller bara vill få uppleva hur jävla svåra spel kan vara är Capcom Generatrion 4 något för dig.

Capcom Generations är en serie samlingsvolymer med klassiska arkadtitlar från Capcom som släpptes till Sega Saturn och Playstation 1. Efter att ha skaffat ett Japanskt Saturn i somras hamnade dessa volymer högt upp på min önskelista (de kan vara ganska dyra) eftersom arkadkonverteringarna är smått fantastiska (precis som många andra arkadportningar till Saturn). På denna, volym 4, återfinns tre spel – Commando, Mercs (Commando 2) och Gun.Smoke. Många har säkert spelat dessa till konsoler av olika slag men med undantag från ett av spelen är det verkligen arkadversionerna man ska spela. Nja, ett spel kanske man inte behöver spela alls.

Jag har spelat Commando innan. Till NES, Commodore 64 och även (om jag minns rätt) arkadversionen under några flyktiga sekundrar. Commando är en ganska dålig arkadskjutare där du dirigerar en liten armésnubbe i kampen mot någon slags fiende. Arkadversionen är väl spelbar men kontrollen är bökigt oprecis och svårighetsgraden är på tok för hög för mig – till NES är det nästintill ospelbart. Det är som att springa in i väggen om och om igen och efter ett tag har även jag lärt mig att välja dörren i stället. Exit to menu.

Samma sak gäller Gun.Smoke som är ett av mina favoritspel till NES. Jag har spelat skiten ur den versionen. Arkadversionen skiljer sig ganska mycket från NES-utgåvan. Grafiskt är det väldigt annorlunda, slutbossarna är delvis olika men framförallt är arkadversionen löjligt mycket svårare. På gränsen till för svårt. Fienderna hoppar fram i mängder och även när de är döda tycks de avfyra skott som alltid träffar mig. Gun.Smoke är fortfarande en riktig westernrökare till arkad med fantastisk charm och musik, men spelet är bättre på hemmakonsol, i detta fall på Nintendos åttabitare.

Ett dåligt spel och ett bra men för svårt spel, den här samlingen börjar ärligt talat kännas lite klen. Men skam den som ger sig. För Mercs, uppföljaren till Commando, gör nämligen Capcom Generation 4 värd vartenda öre.

Har du spelat första Commando och undrar om tvåan bara är en lättare uppdatering? Nej. Visst, du är fortfarande en gubbe som springer och skjuter men det känns mer som ett Metal Slug i ovanifrån-perspektiv än en uppföljare till det bleka och stela Commando. Metal Slug är definitivt bättre, men Mercs är en rolig, hysterisk skjutare med bra kontroll, vilda explosioner och fantastiska vapen. Man dör ofta, ofta, ofta men som tur är finns det oändligt med Continues vilket underlättar ordentligt. Detta resulterade i att jag sprang igenom spelet snabbt men efter att ha klarat det ville jag direkt spela mer för att se om jag kanske kunde dö lite mindre ofta andra gången. Det är ett bra betyg för en uppföljare till ett spel som verkligen inte är mycket att ha – alls.

Jag kommer helt klart att återvända till Gun.Smoke men det är Mercs som vinner den interna kampen på den här skivan.