Efter ett väldigt långt uppehåll återkom idag suget att återvända till Earthbound. Vissa spel är svåra att ta upp igen efter långa uppehåll men jag och Earthbound hittade varandra ganska snabbt igen. Jag och mina två kamrater startade i en liten by fylld med små rosa söta varelser som alla är smått galna. Det tog ett tag innan jag fattade vad jag behövde göra för att ta mig vidare därifrån men efter att ha pratat med alla lyckades jag få något slags tips.
Tipset var att hitta till ett vattenfall och ange ett lösenord för att komma in. När jag fick prompten att ange lösenordet skulle jag helt enkelt vänta i tre minuter och sedan bli insläppt. Jag lämnade byn, slogs mot en samling zombies och bepansrade grodor och hittade till vattenfallet. 
Att vänta i tre minuter under ett vattenfall känns lite som att spelet driver med en. Men visst, självklart fungerade det. Earthbound fortsätter att driva med mig och genren i sig. Bakom vattenfallet väntade någon slags högteknologisk bat-cave, fast ni vet, fylld med zombies och röda bollar istället för fladdermöss. Utöver dessa fiender är även underjordgrottan fylld av gröna slemhögar. Tydligen är målet att hitta en gigantisk slemhög och med största sannolikhet besegra denne.
Ack, ve och fasa. Den stora gröna slemhögen visade sig vara för mycket för mitt lilla gäng av hjältar. Monstret andades äckligheter på mig vilket fick mina karaktärer att både gråta och kräkas, en dålig kombo som vi alla vet. För första gången på länge dog samtliga i gänget och jag fick snällt börja om den lilla byn. Bara att snällt besöka byns läkare (do you want me to operate on you?) och sedan bunkra upp med hjälpmedel. Antagligen behöver jag grinda en del för att ha en ärlig chans att komma vidare. Att återvända till Earthbound var nog inte så enkelt som jag trodde till en början. Men nu är jag tillbaka i matchen, den gröna elakingen ska banne mig besegras och förhoppningsvis ska det inte ta flera månader att göra det. På återseende.
