Efter kraftiga åskoväder och vad som känns som mindre kraftiga ansträngningar från Telias sida har internetuppkopplingen i hemmet pendlat från bedrövlig till obefintlig den senaste månaden. Det har knappast skadat mina möjligheter att beta av kampanjer, men det har försvårat uppdaterandet av backloggen. Fortsätt läsa
Författare: Pelle (Sida 3 av 9)
Fotbollsspelare med rötterna i PlayStation-familjen blandat med Pokémon. Kan inte motstå samlarutgåvor och har platinum-troféer på fem God of War-spel. Sedan hösten 2013 skriver han om nyheter, heta släpp, floppar och personliga tankar på Tvspelsdagboken.
Trots att Microsofts närvaro på årets Gamescom var den största i PC-jättens historia var det för mig inget snack om att det var Sony som ledde showen i Köln. EA annonserade bara en ny titel, Biowares Shadow Realms, och varken Ubisoft eller Nintendo höll någon konferens. Jag älskade det jag såg av Dragon Age: Inquisition, men det visste jag redan att jag skulle göra och vid det här laget vill jag bara spela det. Nej, nyheter är de bästa nyheterna, och det är för nya spel jag följer stora event över etern.
1. Alienation – Housemarques nya ser ut att vara mer Housemarque, men med en avgörande twist: pvp. Exakt hur det fungerar återstår att se, men Housemarque vet hur man levererar vackra och beroendeframkallande twin stick shooters.
2. Hellblade – Ninja Theory gör ett nytt spel, vilket kanske inte är förvånande. Ninja Theory gör ett nytt spel som inte är en uppföljare, vilket heller inte är förvånande med tanke på att det närmaste till uppföljare de har kommit är DMC. Ninja Theory gör ett nytt spel som inte är en uppföljare och som har en kvinnlig huvudkaraktär – ingen höjer på ögonbrynen. Vid det här laget väntar vi oss det oväntade, och det är precis det jag vill ha från Ninja Theory.
3. P.T. / Silent Hills – Åh, Kojima… han har sedan länge vuxit ifrån rak kommunikation och ägnar all sin marknadsföring åt att ha roligt. Den här gången räckte det inte med att använda sig av en helt påhittad studio, utan till och med skapa en spelbar teaser och döpa den till Playable Teaser. Om bara fler speldesigners och utgivare kunde vara lite mer som Hideo Kojima.
4. Wild – Jag är väldigt svag för djur i spel. De får inte överanvändas (*host* Tokyo Jungle *host*) men som stämningshöjare och kompanjoner är jag helsåld på smygande katter och skriande örnar. Jag vet inte vilken roll jag kommer ha i Wild, men skaparen Michel Ancel har redan övertygat mig om att där finns en levande värld som väntar på mig.
5. Call of Duty: Advanced Warfare – Jag har inte köpt ett CoD sedan Black Ops, och det är inget jag ångrar. Men när jag såg multiplayer-trailern för Advanced Warfare började spelglädjen bubbla i mig. Grafisk kvalitet värdig den åttonde generationens konsoler blandat med klassiska spellägen som Capture the Flag och lite dubbelhoppande med den nya jet-packen – jag kan bara le. Advanced Warfare verkar dra åt det mer hektiska arenaformatet i Quake och Unreal tournament, men behåller den knivskarpa precision som gjort Call of Duty så populärt. Om nom nom…
Värd att nämna: Rime – Denna PSN-juvel påminner grafiskt om Wind Waker och i övrigt om Ico, fast med en ensam huvudperson. Ser väldigt trevligt ut, återstår att se om det är lika roligt.
Efter ca tre timmars spelande kunde jag för andra gången stryka en titel på listan. The Unfinished Swan består av fyra kapitel, som i sin tur är indelade i ett antal sektioner (utan att egentligen behöva vara det). Det hela presenteras som en sagobok, typ, men mot slutet börjar man undra om det är en saga eller en dröm eller en dröm i en saga eller. Denna osäkerhet är spännande en stund, men leder snart till att man slutar bry sig om varför man gör vad man gör och istället bara… gör. Och vad är det då man gör? Allt game play kretsar kring att skvätta med en pensel. Till en början skvätter man svart färg, senare vatten. Båda bjuder på småintressant utforskande en liten stund, men blir snabbt uttjatade. Fortsätt läsa
Med Halo: Reach bakom mig tar backloggandet en lite mer stillsam vändning. The Unfinished Swan har snart två år på nacken, och var tillsammans med Journey och ett till exklusivt spel (som jag för mitt liv inte kan minnas namnet på eller hitta vad det var) en PSN-trio från 2012 som jag gärna ville ha… som jag minns det i alla fall. Då det tredje helt fallit i glömska fick det nog ingen superkritik vid release, till skillnad från Journey som blev omåttligt hyllat. Hur som helst – jag har fortfarande inte spelat The Unfinished Swan, och som en huvudsaklig PlayStation-spelare är det på tiden att jag gör det. Fortsätt läsa
När PSU:n till min stationära dator dog blev hårddisken med sparfilen till Amnesia: The Dark Descent strömlös, och det ser ut att kunna ta ett tag innan jag kan liva upp den och återuppta Amnesia. Synd, då mina första två timmar med spelet var väldigt trevliga. Spelet var mer strukturerat än jag hade föreställt mig, vilket i sig betyder varken bra eller dåligt men som för backloggandets skull var en bonus då man fick en känsla av progression. Jag siktar absolut på att ta upp Amnesia när jag får möjlighet, men för nu har jag inget annat val än att gå vidare. Fortsätt läsa
Med 22 dagar sedan senaste dagboken är det hög tid att sätta stopp för den längsta dagboksfria perioden sedan sidan sparkade igång. Även om det är sommar dyker upp nyheter lite här och var, nu och då. Igår kunde man läsa att både Battlefield: Hardline och Dragon Age: Inquisition har fått uppskjutna releasedatum. Den förstnämnda kunde jag inte bry mig mindre om, men jag antar att det är bättre att det skjuts upp än att det släpps lika ofärdigt som Battlefield 4. Dragon Age däremot är av större intresse för mig, trots att – eller kanske därför att – det intresset sällan verkar vara delat med folk jag pratar med. Dragon Age: Inquisition, i allmän popularitet och personlig hype, ligger i lä jämfört med The Witcher 3, den saken är klar. När jag läser att man bara skjuter upp Dragon Age en månad höjer jag på ögonbrynen. Jag kan inte släppa tanken på att spelet egentligen behöver mer tid än så, men att de inte kan lägga lansering efter jul för att undvika konsumentkampen med The Witcher. Jag hoppas att jag har fel.
Idag kan man på IGN läsa om och titta på Obsidians kommande rollspel Pillars of Eternity. Att spelsidor skriver om förtestade spel i positiva termer hör väl knappast till ovanligheten, och jag sjunger väl knappast lovord efter att ha sett videon. Man ska här komma ihåg att det är Obsidian Entertainment i pratar om, i min värld en böldpest på Biowares fantastiska spelkatalog och en parasit i spelindustrin jag älskar. Det spelar ingen roll att South Park: The Stick of Truth fick fin kritik – jag vill inte göra fisattacker och jag vill inte spela spelet och erkänna att det nog är rätt schysst. Också, jag vill inte gilla Pillars of Eternity. Jag vill att det ska vara genomruttet och att Baldur’s Gate-veteraner ska skriva lagom hatiska inlägg på facebook och twitter och reddit och 4chan och vad fan hans moster. Det är bekvämt att hålla Obsidian som en kass utvecklare, och det tänker jag fortsätta med ett tag till.
För egen del har jag börjat beta av min backlogg där Amnesia: The Dark Descent och Halo: Reach stod överst på listan. Men så kom något i vägen – Civilization V. Jag har länge vetat att jag skulle älska det spelet, men jag har aldrig kommit över den där första tröskeln för att verkligen fastna – förrän nu. Efter att ha påbörjat ett multiplayerspel och alldeles lagom börjat haja spelets gång startade jag en egen sparning som hunnerna på en stor Jorden-karta. 05:00 på tisdagen sköt jag upp min rymdraket och vann en vetenskaplig seger efter över 50 timmars spelande på fem dygn. Jag har fastnat för spel förut, men aldrig låtit det störa och styra mina dagar såsom Civ V. Rekord-sessionen var dag nummer två där jag spelade, med avbrott för inhandling av samt förtärande av mat, från elva på förmiddagen till sju på morgonen. Jag har nu beslutat att inte starta en ny civilisation förrän jag har 50 timmar över, annars kan det bli ödesdigert.
En tråkigare nyhet är att PSU:n, strömförsörjaren, till min stationära dator har tröttnat. Frid över dess minne. Den har drygt tre år på nacken och har därmed just avslutat sin tid av garanti. För Civilization innebar inte det någon större förlust då jag använt steam cloud på mina sparningar och regelbundet hoppat mellan laptop och stationär. För Amnesia är det värre, där sparfilen nu ligger på en strömlös hårddisk. I nuläget är det osäkert när jag har möjlighet att lappa ihop riggen, som varit en fin trotjänare under dessa år.
Första spelet på listan är Amnesia: The Dark Descent. När jag gick igenom listan av ospelade spel kunde jag alltid hitta om inte argument så en rimlig förklaring till varför jag inte spelat dem. Jag har inte haft lust, spelet är så gammalt, spelet är så nytt eller jag har inte spelat föregångaren av någon av nämnda anledningar. Med Amnesia kunde jag inte hitta någon förklaring. Jag har länge haft stor lust att spela det. Spelet är snart fyra år gammalt och släpptes alltså under min prime time som spelare (som jag fortfarande anser mig vara i). Dessutom är det utvecklat av svenska Frictional Games, har inte en alltför lång kampanj och bör kunna klaras ut under sju timmar. Fortsätt läsa
Här har ni listan över de spel som jag kommer att fokusera på i en bättre backlog. Listan uppdateras när ett spel är avklarat, avbrutet eller om jag får för mig att helt kasta om ordningen på spelen. Listan kommer med andra ord att uppdateras regelbundet. Du hittar även en bättre backlog som kategori under reflektioner. Fortsätt läsa
Att ”tömma sin backlog” är något många inbitna spelare pratar om. Löst handlar det om att klara ut alla de spel man i backloggandets stund anser att man redan borde ha klara ut. Detta väcker givetvis några frågor, såsom 1) vad innebär ”klara ut” och, givet svaret, 2) vad innebär ”borde ha klarat ut”? Jag funderar ofta över min spelsamling och att stora delar av den som ännu är orörd. Sommar, särskilt sommaren 2014 som följs av en inte alltför intensiv spelhöst, innebär ledighet och tid att kavla upp ärmarna och ta tag i ett och annat. Det har blivit dags att göra något åt den orörda spelsamlingen. Välkomna till ”en bättre backlog”. Fortsätt läsa
Sommar betyder färre spelsläpp och tid att beta av backloggen. Det betyder även schyssta reor som anledning att besöka fysiska och virtuella butiker även under lågsäsong. Min personliga favorit är den (halv)årliga steam-rean som varar i 11 dagar. Som ni alla vet är det skillnad på rea och rea. Steam-rean hamnar bland de senare.
För egen del har jag hittills spenderat cirka 450 kronor (egentligen bara drygt 300 då Pay Day 2 var 4-pack och… whatever). För dessa pengar har jag införskaffat följande: Hitman Absolution, Fable The Lost Chapters, Pay Day 2 – Four Pack (varav två har sålts till polare), FarCry 2, Sid Meier’s Pirates!, To The Moon, Unreal Tournament 3, XCOM: Complete (Enemy Unknown och Enemy Within) samt Skyrim (gåva). FarCry 2 är en gammal favorit och XCOM gör sig helt klart bättre på en schysst PC än på PS3. Hitman har jag hört ska vara riktigt snyggt, och nu äger jag det på två plattformar utan att ännu spelat någon version. Sid Meier’s Pirates! köpte jag mest för att (inte helt ovanligt under steam-reor) men verkade rätt kul när jag testade det. Fable kändes bra då jag redan äger uppföljarna till 360. Pay Day 2 har jag bara hunnit spela lite grann, och visst blir man sugen efter introt nedan.
Ta dock inte mina köp som någon indikation på vilka erbjudanden som finns – jag hade 150 spel installerade på datorn innan rean började, vilket begränsar urvalet. För den som just har uppgraderat sin rigg, köpt en ny eller funderar på det kan jag bjuda på några höjdpunkter från rean hittills. Kom ihåg att de extrema prissänkningarna endast varar i 8 eller 48 timmar i taget. Samma deal kommer nästan garanterat flera gånger under rean. Jag ska även passa på att tipsa om denna sida som hjälper dig att hålla koll på alla prissänkningar som gäller just för stunden. Happy Hunting!
Brothers: A Tale of Two Sons (2,99€, gäller just nu) – En personlig favorit från förra året, svenskutvecklat och i skrivande stund till ett löjligt bra pris.
The Witcher 2: Assassins of Kings (<4€) – Ett oerhört snyggt och fängslande spel. Stor utveckling från originalet och ett absolut måste, särskilt med trean bakom knuten.
Bioshock Triple Pack (<14€) – Likt med The Witcher minns jag inte det exakta priset på denna, men en dryg hundralapp är vad du får betala för BioShock, Bioshock 2 och Bioshock Infinite om du passar på. Det är inte ens en bra deal – det är ren stöld.
Metro 2033 (1,99€, gäller just nu) – Även uppföljaren Last Light är på rea, men har du inte spelat 2033 (som undertecknad, *host*) bör du börja där. Det lär ha några ganska djupa dalar, men också några minst lika höga toppar. Metro ska framför allt, i sina bästa stunder, ge en nästan oöverträffad känsla av verklig atmosfär.
TES V: Skyrim (3,74€) – Denna behöver jag inte ens kommentera. KÖP!
