Jaha, då var Persona 5 avklarat och påbörjat igen. För dagen efter att jag tagit hand om spelets slutboss startade jag en ny runda. Det är inte många spel som genererar ett sådant beteende. Delvis handlar det om hur fantastiskt jag tyckte spelet var och delvis handlar det om att spelet bokstavligen öser möjligheter över en. Nåja, mest handlar det om att ta hand om outforskade relationer. Persona 5 blandar precis som de tidigare spelen klassiskt japanskt rollspel med något slags relationsdrama och ibland måste man prioritera att levla upp sina karaktärer framför att umgås med vänner.
Jag tänker inte skriva någon recension av spelet, den skulle bli på tok för utdragen. Istället vill jag bara säga att spelet i stort är smått fantastiskt, speciellt om du går igång på serien i stort. Men även den som aldrig spelat en Persona-titel tidigare kan med lätthet hoppa in i del fem. Gillar du rollspel av den mer skruvade japanska sorten behöver du inte tänka två gånger, gå och köp Persona 5.
I övrigt har jag inte spelat speciellt mycket den senaste tiden. Jag skaffade Cities Skylines till Xbox One i hopp om att det skulle gå att spela en stadsbyggarsimulator till konsol. Men i ärlighetens namn la jag ner det projektet ganska snabbt. Kontrollen är väl ok men att hoppa runt i menyer och undermenyer med en handkontroll känns mest enerverande och jag orkar verkligen inte lägga tid på spel som gör mig upprörd. Dumt köp. Ett roligare köp var Puyo Puyo Tetris till PS4 som blandar två av spelvärldens mest klassiska pusselspel och gör det med bravur.
Sen är det väl snart dags för E3 och för första gången på många år har jag inte det minsta koll på vad jag borde förvänta mig. Antar att Microsoft lär snacka om sin uppgradera Xbox One, Nintendo om kommande spel till Switch (mest Mario antar jag) och Sony… har ingen aning om vad Sony tänker säga. Får bli en överraskning med andra ord.
