Det här inlägget faller direkt in i kategorin sent och kort. Men jag är på tok för fast i Rainbow Moon, som nu efter cirka 50 timmar har öppnat upp sig ordentligt, för att vara långrandig. En annan kategori jag brukar dela in saker i är ”spel jag spelat ganska många timmar av men av någon anledning inte spelat klart och nu har det gått för lång tid och jag är fast i valet mellan att börja om med spelet i fråga eller ta vid där jag slutade senast”-kategorin. I den hamnar Darksiders och i vanlig ordning brukar det dröja tills det är på väg en del två innan jag funderar över om jag ska ta tag i del ett igen. Här kommer en ny trailer från spelet och den får mig faktiskt att titta lite försynt på min bokhylla och ett visst spel i den.
Känner helt klart igen syndromet. Själv brukar jag lira en timme precis när jag öppnat det, men sedan lämna spelet för de titlar jag höll på med tidigare. Sedan händer det väldigt ofta att det bara blir just den där timmen, som man när uppföljaren närmar sig undrar om man ska spela om. Det brukar bli fallet.