En av de mest intressanta kärnorna i MiSTer är Minimig som emulerar Amiga-datorer i olika former, så som 500, 1200 och 4000. Känner du minsta dragning till just den eran av datorer från Commodore borde du verkligen ta en närmare titt på MiSTern och upptäcka vad den kan göra för att få uppleva spel och programvara så nära verklig hårdvara som möjligt.

Jag växte upp med en Amiga 500 och den var en viktig del i formandet av mitt spelintresse tillsammans med NES, Commodore 64 och PC. Det innebär att Amigan skriker nostalgi för mig och även om många spel inte direkt åldrats med värdighet är det en maskin jag alltid vill återvända till. Detta ledde mig ner för vägen att på nytt skaffa en riktig Amiga 500 för cirka 10 år sedan, vilket jag gjorde. Till en början kändes det underbart men efter en del tekniskt strul och svårigheter med att få den att se bra ut på en mer modern skärm, stod den mest i en hylla och samlade damm. Så jag sålde den för några år sedan.

Bildkälla: Wiki Commons

Efter det har jag experimenterat med emulatorer av olika slag på olika typer av enheter och det har fungerat helt ok. Men emulatorerna var av varierande kvalitet och det var alltid någon inställning som var lite off. Den sanna Amiga-känslan infann sig aldrig. Med Minimig och MiSTer känns det som den gjort det. Jag tänker inte gå in på alla tekniska detaljer, för det är ovanför mitt huvud, mer än att säga att den fixar vanliga spel och även de AGA-titlar jag testat briljant. Med hjälp av en hårddisk-image är det dessutom lättnavigerat och lättanvänt. Vill du går det utmärkt att strunta i en image och istället få den att se ut som vilken A500 eller annan variant som helst, tänk på att du måste lägga till din egen kickstart.

UI för Amiga 500-image på MiSTer FPGA

När du använder Minimig/Amiga-kärnan ska du självklart ha både mus och tangentbord inkopplade eftersom spel och program förutsätter det. Vill du inte använda en äkta joystick (en Tac-2 kanske?) med adapter går det bra att använda valfri gamepad som fungerar ihop med MiSTer. Jag använder både kontroller från 8bitdo och Retro-Bit och alla fungerar utmärkt, speciellt eftersom många av spelen i den image jag använder har stöd för samma layout på kontrollen som den till Amiga CD32, med andra ord behöver jag inte alltid använda uppåt för att hoppa i plattformsspel vilket är en befrielse. Men nu över till spelen (och demos!) jag hade fokus på ikväll.

Det första jag startade (vilket är något av en tradition) var Blood Money från Psygnosis. Som vanligt var det för att stirra på samma intro som jag en gång gjorde i en liten datorbutik i en liten håla, när jag var liten. Den fick mig att tappa hakan, det lät inte som att ljudet kom från en dator, det lät som vanlig musik. Dessutom såg det övercoolt ut när det lilla skeppet navigerade runt meteoriter. Sen testade jag spelet… det går inte att få allt här i världen. Jag kom med ett klipp inspelat från min MiSTer.

Spel nummer två fick bli Nitro, ett spel jag kan utan och innan. Vågar inte ens tänka på hur många timmar jag lagt på det. Och i vanlig ordning blev jag sittandes, spelandes Nitro större delen av kvällen. Förutom att det är ett fantastiskt spel, flöt det på så perfekt att jag inte kunde lägga ner handkontrollen. Bara det faktum att Nitro fungerar så klockrent gjorde att köpet av en MiSTer kändes motiverat. Så mycket gillar jag det spelet. Se hur just Nitro ställde till det för mig nedan.

Sist ut för kvällen blev Silkworm. Visst arkadversionen må vara stabilare överlag, men det är något med ljudeffekterna i Amiga-utgåvan som får mig att le varje gång jag spelar det. Överlag är det en ganska ok shooter, jag tror jag gillar det mer än vad som är motiverat. Men varje gång något exploderar kommer det där leendet tillbaka och så länge det är så kommer även jag tillbaka till Silkworm. Sätt på dig hörlurar och lyssna på ljudeffekterna.

Men kvällen var inte riktigt över en, för jag upptäckte att min image även var fullproppad med demos och för den som var med under Amigans storhetstid vet att ett nytt ballt demo kunde kännas nästan lika kul som en nytt grymt spel. Så kvällen övergick till natt och jag plöjde säkert igenom ett 20-tal demos – nostalgin var total.