Hela gänget är samlat nu, förutom Falsetto som är spårlöst försvunnen sen tidigare. Vi är tillbaka i Baroque och väntar på att prinsen ska bestämma sig om han vill gå i direkt strid mot Forte och den onda greven. Vi lullar runt i staden under tiden. Springer in i en präst som står i ett hörn och predikar, varpå Salsa slänger ur sig följande kommentar. ”What is a priest? Is it warm? Does it taste good?”. Helt jävla oslagbart. Han ber oss att gå till en kyrka för att hitta ljuset. Jo tack, det leder självfallet till ett nytt äventyr. Något att göra för att symbolisera tiden det tar för prinsen att fatta sitt beslut.
Under våra strider i kyrkan dyker Falsetto upp från ingenstans och hjälper oss, efter att givetvis hållit en lång monolog om varför hon var borta. Tillsammans med henne dyker även en av grevens hjälpredor upp men hon faller snart offer för mitt nu väldigt kompetenta sällskap. Jag har onekligen fått bättre koll på stridandet vilket har gjort det mer strategiskt och betydligt roligare.
Tillbaka i Baroque och borde prinsen ha fattat sitt beslut, men icke, han och prinsessan är tydligen försvunna. Prinsessan som också har agerat spion åt greven har övertygat prinsen om att de ska dra till Forte för att reda ut hela saken, ni vet, diplomati. Varför tror jag att det är en sjukt dålig idé?
Vi följer efter i hopp om att komma i kapp turturduvorna. Men först en historielektion till om hur Chopin lämnade sitt hemland Polen för att aldrig återvända igen. Precis som prinsen och prinsessan har lämnat Baroque för att kanske aldrig återvända igen. Djupt. Efter en jäkla massa stridande når vi skogarna runt Forte igen. Springer in i en spågumma som mest gör mig förvirrad. Vi fortsätter.
Världen är inte sig lik, den är trasig och smutsig på sina ställen. Första fienden jag ser är en struts med horn och lans. Konstaterar att fienderna är i sin ordning i varje fall. Jag möter nämligen en miljon av dem. Mina vänner levlar upp i omgångar och det känns som en lång förberedelse för en dramatisk slutstrid. Och jag får delvis rätt. Vi kommer i fatt prinsen och efter någon minut kommer Greven och hans högra hand inflygande på någon slags dinosauriefågel. Prinsen fegar ur direkt och vill ge upp. Men greven skiter fullständigt i vad prinsen vill och inte vill. Han vill åt Polka, som även hon är villig att ge upp, för freden. Jag blir otålig och vill bara spöa skiten ur den kaxiga jäkeln. Efter långa dialoger slår greven till Polka i ansiktet (damn, hon är typ 14 år) och det blir droppen som får bägaren att rinna över. Nu jävlar.
Att spöa en greve visar sig vara ett svårt uppdrag. Dessutom är han i samklang med en sån där dinosauriefågel. I mitt slagsmålsparty finns Chopin, Falsetto och Viola. Viola är lagets helare, hon dör först. Jippi. Chopin viftar runt med sin dirigentpinne men gör inte mycket nytta, han stryker också med. Det blir Falsetto som får agera hjältinna. Efter att ha knaprat i sig hela mitt förråd av hälsokakor får hon tillslut in den avgörande smällen. Greven är död. Äntligen. Men det skulle såklart vara för enkelt om det slutade där. Direkt efter dricker Grevens högra hand ett glas med lila saft, sliter upp ett lila hål i himlen och försvinner. Sagan fortsätter, gänget hoppar in i hålet. Slutet är nog nära nu.
Spännande läsning. Väntar på del sju av flera olika anledningar.
del sju är färdig och kommer snart 🙂
Sedärja, sweet. 🙂