Efter en lång uppdateringsprocess hoppar spelet äntligen igång. Jag noterar att Heavy Rain nu går att spela med Move-kontrollen. Detta faktum gör mig lite exalterad eftersom jag nästan aldrig använder den. Efter lite efterforskning på nätet bestämmer jag mig dock för att inte göra det. Ska fungera sådär. Jag fastnar på startmenyn ett tag och njuter av musiken och regndropparna. Tar en titt på min gamla sparning, inser att tiden går snabbt och startar sen ett nytt spel.
Vaknar upp i bara kalsongerna. Spelet börjar med att lära mig kontrollen men det känns konstigt att styra sin karaktär likt en bil. Höger trigger, gå framåt. Jag har som sagt spelat lite Heavy Rain tidigare, men måste erkänna att spelet inte triggar några starka minnen. Förutom musiken, musiken slår till direkt. Den är helt enkelt fantastisk. Anledningen till att musiken sticker ut så mycket för mig är att jag faktiskt lyssnat en hel del på soundtracket, betydligt mer än jag spelat spelet. Hoppas att spelupplevelsen totalt kommer leva upp till musiken.
Familjen har tydligen en fågel i bur. Jag avskyr fåglar i bur. Det är nog den mest perverterade formen av husdjur man kan tänka sig. Går raskt vidare. Duschar, rakar mig och borstar tänderna. Inte direkt några tandläkarreglerade två minuter men hur som helst, det är någon slags födelsedagskalas planerat för min son, Jason, och då är det bäst att vara fin. Går på toaletten men spelet låter inte mig tvätta händerna efteråt. Märks att det är gjort i Frankrike.
Fortsätter runt i huset och går in i barnens rum, och jonglerar med bollar. Vill sedan bädda deras sängar, eftersom mitt kontrollbehov kräver det, men återigen blir jag besviken. Om nu det här spelet ska väcka en massa känslor har det lyckats. Men jag förstår att det orimligt att kunna interagera med allt.
Ok, Jason fyller 10 år och jag försöker fortfarande bli vän med kontrollen. Jag dukar bordet, leker med en radiostyrd bil, försöker vara romantisk med min fru, men misslyckas. Leker med barnen och ritar ett hus. Mitt liv känns helt klart bekvämt. Lunchdags nu, men Shaun (son nummer 2) är inte vid bordet, han sitter och gråter en våning upp eftersom fågeln som för 5 minuter sedan kvittrade som en fågelunge nu är död. Karma?
Ny miljö, nu är vi en galleria. Jag ska hålla koll på Jason medan Shaun och hans mamma går och handlar skor. Jag gör tydligen inte ett bra jobb, för snart är Jason borta. Jag minns att det här inte kommer sluta bra. Heavy Rain har något speciellt, just nu är det svårt att sätta fingret på det. Men det är något mer än att bara spela i en interaktiv film fylld av quick time events. Fortsättning följer. Jason!
Skulle precis skriva ett ilsket inlägg men undrade lite var. Bra där, på tiden. 🙂
Början är annorlunda och lite seg men vänta bara, ojojoj.
Har heller inte spelat klart Heavy Rain, känns som det blir ett allt vanligare fenomen för mig. Faller alltid tillbaka och lirar mina mp-spel, it´s good to play together.
Ska ta mig i kragen och lira klart ME3 först och främst, trots allt tjafs om slutet.
Ja bula, du måste lira klart detta och n’r du har gjort det komemr du vilja spela det direkt igen. Jag funderar soms agt påa tt köpa det igen för att kunna spela det en tredje gång, och kanske en fjärde.
Men samtidigt förstår jag hur du tänker. Spelar också hellre MP (läs BF3) om någon rolig vän är online.
För lång tid mellan avsnitten, del två nu tack…
Haha, del två kommer, har varit en stressig period men snart så….
Hade nästan hellre sett Black Ops, jag vill inte läsa några spoilers om Heavy Rain (ett spoilat Heavy Rain känns som mer värdelöst än en spoilad film).