Fredrik spelar: Heavy Rain – del 6

Anländer vid ett garage, hämtar ut en bil och får GPS-koordinat av Origamimördaren. Jag tvingas köra mot trafiken för att visa mitt mot och på så vis få tillbaka Shaun. Gick sådär. Får spela igen som den unga kvinnan, vilken jag trodde var ungarnas mamma, men icke. Hon tar in på ett hotell där hon springer på Ethan (ungarnas pappa) och då inser jag att hon inte har en aning om vem han är. Känner mig som rena Sherlock Holmes. Hon hjälper honom att plåstra om sina sår efter den vilda turen på motorvägen och sen tar jag över rodret för Ethan igen och ger mig ut på nya våghalsiga uppdrag för att rädda Shaun.

FBI-agenten, Jayden, våndas över misstaget han gjorde tidigare, men de negativa tankarna avbryts snabbt när jakten tas upp på nästa misstänkta origamimördare. Jag svär och skriker över jobbiga Quick Time-events men lyckas tillslut jaga i fatt och slå ner den misstänkte. Herr polis tycker att de äntligen fångat den riktiga mördaren, jag är skeptisk. Men det skulle vara en intressant tvist om rollistan helt plötsligt kom upp på televisionen och spelet var över. Icke.

Den slitna privatdetektiven jobbar också vidare på fallet, han skaffar sig en partner något ofrivilligt. Intervjuar en rik bortskämd valp som heter Kramer, han hävdar spydigt att han är mördaren. Åter igen – skeptisk. Får sedan spö av hans vakter för att jag uppenbarligen inte fixar knapptryckningarna rätt. Jag vill hävda att spelet jobbar mot mig. Regnet fortsätter att ösa ner.

Ethan jobbar vidare i jakten på sin son i vad som bäst kan beskrivas som en studie i smärta. Nästa fas i jakten utspelar sig på ett energiverk och där får jag krypa över glasbitar bland råttor och stekas av elektricitet i förhoppning om att komma ett steg närmare Shaun. Själv utgår jag ifrån att Origamimördaren bara leker med oss men Ethan tycks tro att det finns ett ljus i tunneln. Bokstavligen. Ok, nu var spelet rent elakt mot mig. Jag hade ett litet elhinder att klara mig igenom, fick en stöt, och då vände han på klacken och stack ut bakvägen, den fega vägen ut. Bara för att sätta det här i ett sammanhang. För att komma vidare? Ett elaggregat. För att fega ur? Fem. Logiskt? Nej. Jag är så jäkla less på alla dessa quick time events nu. Min näsa är inte gjord för knapptryckningar.

Dåliga tider på polisstationen. Den misstänkte de tog in till förhör visar sig ha ett alibi och den hårdkokte moraliskt tveksamma polisen är såklart missnöjd. Han vill ju bara sätta dit någon, vad mer kan man begära. Fortfarande ingen som har dragit upp min blunder tidigare i spelet, men jag kan tänka mig att det dyker upp något snart. Annars saknar jag alla de moraliska beslut jag har hört så mycket om. Tycker det mest är mina misslyckade quick time events som drar storyn åt ett visst håll. Ethans före detta fru dyker upp på stationen och slänger ur sig misstänksamheter mot ex-maken. Det här ser inte bra ut. Hoppas, hoppas att det visar sig vara han. Med tanke på hur kass han är på att hantera elektriska hinder förtjänar han en stund i fängelset. Efter ett möte med Ethans psykolog tror nu både herr polis och herr FBI att han är mördaren. Vilket såklart betyder att han inte är det.

Fler ledtrådar för Ethan och ännu mer lidande. Det börjar kännas litegrann som en Saw-film även fast jag aldrig sett en Saw-film. Men jag har förstått han det handlar om tortyrporr och det tycks även vara Origamimördarens fallenhet. Hugger av mig själv ett finger, även det ett första för mig i spelvärlden. Även i den riktiga för den delen om någon undrar. Polisen är ute efter Ethan, blir återigen räddad av den mystiska kvinnan, nyheterna rapporterar om fallet. Ethan tror han är Schizofren. Mår dåligt och stänger av spelet. Hoppas det hela är slut snart. Återkommer förhoppningsvis.