Ett finger färre men jag spelar vidare. Börjar hoppas på ett slut snart. Är inte speciellt bra på att utföra det spelet vill att jag ska utföra. Både rent tekniskt men också moraliskt. Lättare att fly in i ett japanskt rollspel än att behöva hugga fingrarna av sig som vi brukar säga. Hur som helst. Jayden, FBI-agenten, sätter på sig sina brillor. Nu ska det analyseras och undersökas. Glasögonen ger de vanliga bieffekterna, näsblod och hallucinationer. Jag kan ta droger för att stabilisera det hela men som den propra person jag är så sätter jag mig i duschen i stället. Allt går över då.
Shellby och Lauren letar vidare på sitt håll. Med lite hjälp av min iver och klumpighet leder vårt letande till polisstationen där vi får lite bannor av polisen för att inte ha ringt dem när vi hittade ett lik. I en klockaffär. Ja, ja. Ethan ränner vidare på sina uppdrag för att visa sig modig inför mördaren. Den här gången ska jag skjuta en knarklangare i sin lägenhet men nu får det fan vara nog, jag väljer att inte göra det. Vill komma undan med någon slags moral i behåll. Jag gillar när spel låter en fatta moraliska beslut, men just nu känns det ganska svart eller vitt i Heavy Rain, oavsett vad slutmålet må vara. Hoppas det dyker upp lite mer tveksamma fall framöver. Vill inte att det ska vara skjuta snubbe/inte skjuta snubbe.
När jag trodde saker inte kunde bli mer brutala i Heavy Rain drar spelet i en ny växel. Jag har ju som sagt skjutit en oskyldig, sågat av mig ett finger och utfört andra saker jag försöker förtränga. Så vad nu? Jo den mystiska kvinnan med motorcykel, Madison, är nu ute på egna efterforskningar. Dessa leder hem till en korrupt läkare som säljer mediciner svart. Han har tydligen en tortyrkammare i källaren också och där går han loss på stackars Madison. Tänker absolut inte gå in på detaljer men dålig mådde jag. Dock slutar allt väl, jag trycker på lite knappar, hon tar sig loss och läkaren är nu död. Börjar få svårt att förstå hur Heavy Rain ska lyckas sy ihop alla dessa lösa trådar. Jag förstår att alla är på jakt efter Shaun, men där tar det stopp. Får hoppas på mer klarhet snart.
Nytt stopp för vår kära drogberoende FBI-agent. Han intervjuar en stor kille vid namn Mad Jack. Efter att ha blivit ordentligt ignorerad av herr Jack åker glasögonen återigen på och det är dags att leta bevis på att den blå bil som den misstänkte föraren tros köra, ska ha funnits vid den här bilskroten/verkstaden. Att leta bevis är faktiskt ganska underhållande om än inte speciellt kreativt. Lite som i LA Noire. Jag hittar en massa blod på golvet, något som jag antar är ovanligt hos en bilmekaniker. Hmmm. Mad Jack gillade inte att jag hittade bevis, Mad Jack blev ordentligt arg, jag trycker på lite knappar och Mad Jack är nu död.
Ooh, det händer mycket nu. Trodde inte att du skulle ta så illa vid dig frexxi men det är lika underhållande nu som i del 1 att ta del av dina reflektioner. Det börjar närma sig en upplösning nu. 🙂