Jag vill börja det här inlägget med att kortfattat redogöra för min tvspelshistoria. Eller spelhistoria för att bredda mig lite. När jag var liten fick jag ett Nintendo Entertainment System i julklapp. Det kan vara så att jag och min bror fick det gemensamt, men jag vill helst tro att det bara var mitt. Innan dess hade jag spelat på ett Intellivision och ibland på min morbrors Sinclair Spectrum. I alla fall om jag minns rätt. När jag blev lite äldre gick mitt NES sönder, det slutade helt enkelt läsa kassetterna. Jag köpte aldrig något nytt. För vid det laget hade jag lämnat konsolvärlden och var totalt fast i C64- (eller i mitt fall C128D) och AMIGA-världen, för att sen helt gå över till hemdator. Min återkomst till konsolspelandet kom långt senare i form av ett Dreamcast-köp.
Med andra ord var det många konsoler jag missade. Super Nintendo flög mig förbi nästan helt, medan flera av mina vänner spelade Mega Drive så den biten har jag ganska bra koll på. Sen tickade tiden vidare och under tiden jag satt framför min datorskärm kom och gick ett flertal konsolgenerationer. När jag väl köpte mitt Dreamcast kom jag dock tillbaka i storartad form. Jag började köpa spel som aldrig förr. Konsolsamlingen växte, men jag började inte blicka bakåt, utan köpte det som var nytt på marknaden. Xbox, PS2, Gamecube, GBA, DS, PSP, Xbox 360, Wii, PS3, PSP och så vidare. Inte för att retrospelande är helt ointressant för mig, men mycket kunde man ju ta igen även på nyare plattformar. Speciellt i Nintendos värld.
På senare tid har det börjat klia mer i fingrarna när det gäller äldre konsoler. För ett par år sedan fick jag en kompis gamla Master System som present och i år drog samma person till med vad som måste ses som årets julklapp. Ett Atari Lynx. Nu kliar det således ordentligt. Ataris bärbara monster kom med åtta spel, som vissa ska vara riktigt bra. Men istället för att börja spela, började jag surfa runt på blocket, tradera och eBay i jakt på billiga titlar. Efter ett tag började jag också snegla lite på andra bärbara enheter. Varför inte skaffa ett SEGA Game Gear när man ändå är igång? Jag brukar kunna lugna ner och övertala mig själv att det bara är ett dumt hamsterbeteende, men nu känns det inte lika lätt. Frågan är väl nu om det här är ett träsk att ge sig ner i? Återkommer senare. Under tiden ska jag ta tag i lite Lynx-spelande, först ut blir Rygar och sen över till Chip’s Challenge. Ta en titt på skönheterna.
Över då till veckans fynd som faller på PS3-exklusiva Killzone 3. Även om jag personligen inte tycker det håller samma klass som tvåan så kvalar det absolut in som veckans fynd när cdon säljer det för störtlöjliga 49 kronor. Just nu ser det ut att vara slut i lager, men det är nog bara att boka och vänta, fler lär ju komma in. Orkar ni inte vänta vet jag att Mediamarkt säljer samma spel för 99 kronor. Vilket också är ett löjligt bra pris. Från och med idag är vi på tvspelsdagboken tillbaka i vanlig form med ett nytt inlägg varje vardag. Nu tänker jag spela lite Lynx och återkommer med lite korta recensioner i någon form så fort jag har lite mer speltid under bältet.
