Min resa in i Souls-världen har varit ganska krokig. Det började med att jag köpte Demon’s Souls, titta på det och ställde in det i hyllan. Kan inte riktigt förklara varför, för många spel att spela antar jag. Sedan köpte jag Dark Souls och tänkte att jag inte skulle göra samma sak med det, men det gjorde jag… nästan. Jag har faktiskt spelat första Dark Souls i några timmar men blev snabbt ganska skrämd av spelets brutala svårighetsnivå.
Ju mer releasen av Dark Souls II närmade sig, desto mer dåligt samvete fick jag av att inte ha spelat föregångaren, eller för den delen Demon’s Souls. Så jag tog helt enkelt tag i saken och är nu helt fast i Demon’s Souls. Jag har i princip svårt att tänka på andra spel. Detta faktum ställer dock till det för mig. För jag är verkligen sugen på att spela Dark Souls II tillsammans med alla andra som precis har börjat spela det. Hänga med i tidsandan. Men eftersom jag har en stor bit Demon’s Souls kvar att spela och sedan hela jävla Dark Souls så biter jag ihop och väntar tålmodigt. Att sedan tvåan just nu snittar 92 på metacritic gör inte saken enklare. Trevlig releasefredag allihop, för en ny del i kanske den mest unika och mest intressanta spelserien vi har sett på länge har precis landat.
)
