Som den europé jag är har jag gått miste om en massa saker i livet. Ok, det där var nog århundradets överdrift. Det jag menar är att en del klassiska spel aldrig har släppts i vår region vilket jag ser som krä… trist. Earthbound (eller Mother 2 som det heter i Japan) är ett sådant. För mig är spelet lite av en legend. Jag har hört folk prata ömt om det, sett en bild eller två men aldrig riktigt satt mig in i vad det handlar om. I mitt huvud är det ett tokigt, roligt och framförallt bra japanskt rollspel som släpptes till Super Nintendo i Japan och USA någon gång i mitten av nittiotalet.
Nu är Earthbound även släppt i Europa, i nedladdningsbar form, till Wii U. Samtliga 27 ägare av Nintendos senaste konsol jublar. Eller i varje fall de två som har en aning om vad Earthbound är. Eftersom jag äger ett amerikanskt Super Nintendo började jag med att leta efter originalversionen. Hittade ett exemplar på tradera, det kostade 2098 kronor. Nu må jag vara en småtokig spelsamlare men så tokig är jag inte. 100 kronor i Nintendos e-butik lät som ett sundare erbjudande. Jag gjorde slag i saken och laddade ner Earthbound efter att ha tittat på den smått fantastiska trailern som släpptes för ett tag sedan. I teorin är jag kär men frågan är om spelet lever upp till den myt som har bildats runt det.
Det är hög tid för en ny utdragen artikelserie där jag regelbundet skriver av mig efter varje spelsession. Jag har ingen aning om vad jag ger mig in på men det är lika bra att satsa helhjärtat. Varmt välkommen till Fredrik spelar: Earthbound – en artikelserie i så många delar som behövs. Vi värmer upp med ovan nämnda trailer.
