Efter att ha gått hela vägen från Glass Joe till Super Macho Man, bara för att bli nedrigt nedslagen, bestämde jag mig för att bita ihop och gå in i rond 2. Målet var ju att nå Mike Tyson för att i varje fall få uppleva några sekunder i ringen med den mannen. Frågan är om jag lyckas nå dit i Rond 2? Och om JA, hur mycket stryk får jag av Tyson? Svaret hittar ni här.
Etikett: Nintendo Entertainment System (Sida 2 av 2)
Ja vet, jag har redan spelat in en Första 10 med: Punch-Out!! Men under den inspelningen insåg jag att jag nog aldrig har klarat spelet – aldrig någonsin. Aldrig fått Tyson på fall. Därför tänkte jag nu utmana mig själv och spela tills jag står som segrare, eller ligger som en utslagen förlorare. Allt eller inget. Så här på förhand tror jag inte att det kommer gå speciellt bra. Nu kör vi, rond 1, DING.
Journey to Silius släpptes till NES 1990 och är utvecklat av Sunsoft. Spelet är kanske inte känt bland de stora massorna men är en fruktansvärt stabil plattformare/shooter. Om inte annat är det värt att plocka upp Silius för den fantastiska musiken. Lyssna och njut.
Gun.Smoke till Nintendo Entertainment System är en klassiker och ett obligatoriskt måste till konsolen. Capcoms arkadportning till NES skiljer sig en del från originalet vilket innebär att man ska se till att spela båda versionerna. Läs gärna min recension av spelet.
Punch-Out!! till NES är en riktig klassiker och möjligtvis ett av de bästa boxningsspelen någonsin. Få spel lyckas kombinera taktik, rytm och känsla på samma sätt som Punch-Out!! Spelglädje när den är som finast.
Ah, Batman, en av tidernas främsta serietidningshjältar. Den stenhårda läderlappen med sin trasiga barndom har även använts ett antal gånger genom åren i olika tvspel. Försökte tänka tillbaka på hur många spel jag har spelat med Batman i huvudrollen, men tappade räkningen. En hel del (enligt Giant Bomb dyker han upp i 42 titlar – flipper inkluderade). Men nu handlar det om Batman The Video Game till Nintendos Entertainment System, ett spel jag spelade när det begav sig (89-90) och gillade skarpt. Ett spel jag återvände till nu 2013 och fortfarande gillar, men kanske inte lika skarpt. Fortsätt läsa
Det är svårt att skriva något vettigt om ett av världens mest spelade tvspel. Super Mario Bros. släpptes 1985, designat av giganterna Miyamoto och Tezuka, enligt internet har det skeppats eller sålts i över 40 miljoner exemplar. Visst, det följde med enheten, men sak samma. Spelet satte en guldstandard för sidoskrollande plattformsspel som utvecklare även idag har svårt att leva upp till. Designen är genial, nyskapandet saknar motstycke och det levererar en ypperligt välbalanserad utmaning. Här om dagen klarade jag spelet ännu en gång och det var precis lika tillfredsställande den här gången Fortsätt läsa
I mitten av åttiotalet var det ingen direkt brist på skrollande shooters, en av dem var Gun.Smoke från Capcom. Som med så många andra titlar under den här eran släpptes Gun.Smoke ursprungligen som ett arkadspel. 1988 portades det till Nintendos 8-bitars-maskin med några skillnader från arkadhallsversionen. Jag får fortfarande ont i händerna när jag tänker tillbaka på alla de timmar jag la ner på Gun.Smoke och jag får precis lika ont i händerna när jag spelar det idag. Som tur är ligger smärtnivån i paritet med nivån av spelglädje. Fortsätt läsa
Det finns massor av saker jag associerar med The Legend of Zelda. När det släpptes i Europa hade jag hunnit fylla 11 år. Guldkassetten imponerade stort på mig, det gjorde den lilla grönklädda äventyraren Link också. Zelda var äventyret man bokstavligen ville vara en del av. Kassetten hade ett inbyggt batteri som gjorde det möjligt att spara. Spara! Alla förutsättningar var perfekta och äventyret skulle visa sig lika dramatiskt som storslaget. Det var fullt med pussel, gömda objekt och nagelbitande fighter. The Legend of Zelda var för mig då, det perfekta äventyrsspelet. Fortsätt läsa
