Jaha, då var Persona 5 avklarat och påbörjat igen. För dagen efter att jag tagit hand om spelets slutboss startade jag en ny runda. Det är inte många spel som genererar ett sådant beteende. Delvis handlar det om hur fantastiskt jag tyckte spelet var och delvis handlar det om att spelet bokstavligen öser möjligheter över en. Nåja, mest handlar det om att ta hand om outforskade relationer. Persona 5 blandar precis som de tidigare spelen klassiskt japanskt rollspel med något slags relationsdrama och ibland måste man prioritera att levla upp sina karaktärer framför att umgås med vänner. Fortsätt läsa
Etikett: Persona 5
Jag var mitt uppe i Zelda Breath of the Wild. Tanken var att jag skulle spela klart det först och sedan hoppa på spelet jag längtat efter i många år nu – Persona 5. Då gjorde jag misstaget att bara testa Persona lite. Nu är jag ungefär 12 timmar in i äventyret och Zelda får snällt ta ett steg tillbaka och vänta på sin tur.
Mina förväntningar på Persona 5 var skyhöga och det brukar aldrig sluta bra. Visst, jag hade koll på att det fått bra kritik, men jag förstod nog inte hur snabbt det skulle suga mig in. Efter att ha lagt en bra bit över 100 timmar på Persona 4 fanns alltid risken att jag inte klickar med de nya karaktärerna eller den nya världen. Men det tog inte många minuter innan jag helt var försvunnen i Persona 5s fantastiska miljöer och personligheter. Det är precis samma mix av allvar och skruvad JRPG som tidigare. Det finns ett tydligt budskap utan att vara moraliserande. Jag kunde inte vara mer nöjd.
Det är dumt att börja diskutera årets spel redan nu, men vilket jäkla start på 2017 det har varit. Nintendo släpper ett nytt Zelda som överträffar allas förväntningar och sätter en ny standard för open-world-spel. Guerilla Games tar klivet från en ganska trött (gillade tvåan skarpt dock) Killzone-serie till ett piggt Horizon Zero Dawn och dessutom verkar Ron Gilbert & Gary Winnick lyckats med konststycket att släppa ett äkta oldschool peka-klicka-äventyr i form av Thimbleweed Park, som av allt att döma ser lysande ut. Sen får vi inte glömma Nier: Automata, Resident Evil 7 och Yakuza 0, tre spel jag inte ens har rört men är väldigt nyfiken på.
Som sagt, 2017 har öppnat starkt och det är bara April. Tittar vi framåt ser inte saker direkt värre ut. Puyo Puyo Tetris, Dirt 4, Gran Turismo Sport, Crackdown 3, Ni No Kuni II, Red Dead Redemption 2, Super Mario Odyssey och Destiny 2 är alla spel som har potential att bli riktigt bra. Nu kommer kanske inte alla hålla sina 2017-deadlines men oavsett tror jag 2017 kommer att bli ett speciellt år för spel.
Om lite mindre än en månad är det dags för årets E3-mässa i Los Angeles. Även om mässan tycks minska lite i storlek, i och med att vissa utvecklare i stället väljer egna events i anslutning till E3, känns det som en väldigt spännande tillställning i år. Nintendo har sagt att de bara ska visa upp Zelda och inte pratat något om deras nästa konsol (som tydligen ska anlända i Mars). Antingen försöker de mörka något eller så har de väldigt mycket Zelda-material att visa upp. Lite märkligt är det i varje fall. Sony kommer antagligen prata en del om uppgraderingen av PS4 och såklart om deras virtuella satsning. Frågan är då vad Microsoft kommer att göra, för just nu känns det som att de är hopplöst efter på konsolmarknaden, vilket kanske kommer att leda till något spännande.
Som ni märker är det extremt lågt tempo just nu på tvspelsdagboken och så kommer det säkert vara ett tag framöver, men vi ska försöka att anstränga oss lite mer än vad vi gör just nu. Jag håller på att gallra i min retrosamling, vilken växte alltför snabbt i alltför många riktningar, men tänker spela in lite nya videos och då bara fokusera på kvalitetstitlar (enligt mig då). Jag håller också på att planera mitt första ordentliga PC-köp på många år och det ska bli kul att verkligen ha en dator som går att spela på igen. Men jag återkommer mer om den saken framöver. Annars spelar jag mest Enter the Gungeon just nu, vilket är ett väldigt skönt spel att spela om man inte har all tid i världen. 30 min i stöten räcker för att jag ska känna mig nöjd. Alla borde spela.
Jag brukar ju avsluta med en trailer av något slag, så jag lämnar er men detta.
