Att hinna med i spelvärldens tempo är snudd på omöjligt. Det spelar ingen roll hur kräsen man är, likt förbaskat så finns det hundratals intressanta spel som väntar på än där ute. Helt oupptäckta spel från 8- eller 16-bitarseran, bortglömda indiespel eller de där stortitlarna som alla pratat om. Det känns inte bra att ha missat dem. Det här är mitt sätt att ta mig framåt i det eviga backloggsprojektet.
Det kommer bli en blandning av spel jag är nyfiken på och titlar som jag aldrig avslutat. Detta är inte en lista med allt som fått högsta betyg genom åren utan en mer blandad sådan. Ett försök till att njuta av bra spel i olika genrer och samtidigt fokusera på det jag faktiskt redan har i hyllorna. Tio spel har tagit plats på listan och inget nytt kommer in förrän jag avslutat eller avfärdat något av dem. Allt som är släppt före 2016 kan komma in på listan.
Först ut att få en chans blir Watch Dogs, The Unfinished Swan och Metal Gear Solid: Legacy Collection. Det sistnämnda är nästan ett helt eget projekt i sig men jag tänker prova. Det är så jag skäms lite när jag säger att jag inte spelat igenom ett enda Metal Gear-spel. Nu har jag och Snake äntligen påbörjat den här resan. Förhoppningsvis kommer listan under ”Avklarade spel” att växa och jag bli flera upplevelser rikare.
I februari fick jag kämpa lite för att leta rätt på ett gäng spännande kommande titlar. Nu i mars ser det betydligt bättre ut och jag har fem titlar på listan som jag själv faktiskt är riktigt nyfiken på. Jag är fortfarande besviken på att Thief inte verkar ha blivit vad det kunnat och det känns trist att PS4:an fortfarande inte har så många högkvalitativa titlar ute på marknaden.
Vad Nintendo och WiiU går för öde till mötes vågar jag inte svara på, det jag vet är att de enda spel som släpps till plattformen i mars är något kallat ”Jett Tailfin” och en jäklans massa Skylanders-prylar. Jag tycker synd om Nintendo. Det här är månadens lista.
1. Infamous: Second Son
Månadens mest självklara etta på listan. Nu är det dags för ett till riktigt bra spel till PS4.
Format: Playstation 4 |Släpps: 2014-03-21
2. Titanfall
Hade jag haft en Xbox One hemma i vardagsrummet hade Titanfall nog tagit hem förstaplatsen den här månaden. Nu har valet fallit på PS4, och jag får helt enkelt stå emot nu när spelet släpps om bara några dagar.
Format: Xbox One |Släpps: 2014-03-13
3. Dark Souls II
Vad som började med ett riktigt svårt actionspel har nu blivit en storserie. Galet stämningsfull trailer och jag måste erkänna att jag är riktigt sugen på att dräpa lite monster & demoner senare i mars.
Format: Xbox 360. Playstation 3, PC |Släpps: 2014-03-14
4. Metal Gear Solid: Ground Zeroes
Metal Gear är tillbaka och det måste så klart uppmärksammans. På förhand har det pratats om en kort prolog men vad gör det när det ser så här bra ut. Hellre en kort och välgjord prolog nu än att Snake visar sig igen först 2015.
Format: Playstation 3, Playstation 4, Xbox 360, Xbox One |Släpps: 2014-03-20
5. South Park:The Stick of Truth
Titeln och trailern talar för sig självt. Givet på listan.
Format: Playstation 3, Xbox 360, PC |Släpps: 2014-03-06
Släppdatum enligt webhallen.com och kan komma att ändras. ”Spelsläpp” är en återkommande artikelserie här på Tvspelsdagboken där vi listar de fem hetaste spelsläppen varje månad.
Det har blivit dags för den sista delen i denna serie om livscykeln för PlayStation 3, och vi ska nu titta framåt mot efterföljaren PS4. Vilka läxor har Sony lärt sig från denna generation? Vad från PS3 hoppas vi se mer av på PS4? Kommer Sony komma med något helt nytt? Här är våra främsta förväntningar på Sony och PlayStation 4 under nästa generation:
Pelles förväntningar:
Sony gjorde flera snedsteg när de designade PlayStation 3. Dess tekniska arkitektur med en 8-kärnig Cell-processor försvårade för tredjepartsutvecklare att göra PlayStation-versionen av sina spel. Då Xbox 360 påminnde mer om PC än vad PS3 gjorde blev det naturligt att utveckla sina spel till 360 och sedan göra en PS3-port, ibland med mediokra resultat. Konsolens höga pris skrämde bort konsumenter och PlayStation Network kunde aldrig konkurrera med Xbox Live när det kom till spelargemenskap, funktionalitet och användarvänlighet. Den här gången ser det annorlunda ut. Sony ligger lägre än Microsoft i pris trots aningen bättre specifikationer, och med utvecklade chat-funktioner och headset-uttag på handkontrollen ser PS4 ut att kunna konkurrera online också. Den här gången krävs PlayStation Plus (oftast) för online-spel, vilket är en aningen trist men ekonomiskt sund strategi. Det känns som att Sony har gjort rätt från början, vilket kan bli avgörande längre fram under generationen.
Förra året köpte Sony upp Gaikai, och under E3 presenterade man en plan för hur streaming-tjänsten skulle integreras i PlayStations ekosystem. Gaikai kommer inte finnas tillgänglig under lanseringen på fredag, utan implementeras först under 2014. De säger att man kommer kunna streama PlatStation-biblioteket till bärbara och stationära plattformar. Vilka delar av biblioteket? Till vilka plattformar? Över 3G? Gaikai-teknologin är en av de få områdena hos PlayStation 4 som vi fortfarande vet väldigt lite om, vilket är spännande. Jag förväntar mig att Sony gör NÅGOT med Gaikai – ju mer kvantitet och kvalitet, desto bättre (bra analys!).
När PS3 släpptes under 2006 (2007 i Sverige) fanns en handfull schyssta titlar som såg bra ut. När man i efterhand jämför Motorstorm och Resistance: Fall of Man med Grand Theft Auto V, God of War III eller Batman: Arkham City har man svårt att tro att det är samma plattform man har att göra med. Även om Killzone: Shadowfall har vackra miljöer och imponerande ljuseffekter kommer vi att skratta åt det om några år. The Witcher 3 och Metal Gear Solid V är kanske det mest imponerade vi sett hittills… men tänk på allt det vi inte sett. Tänk på PS4:ans The Last of Us – går det ens att föreställa sig? Förhoppningsvis inte.
Fredriks förväntningar:
Det är svårt att på förhand säga vad man förväntar sig när det gäller en ny konsolgeneration – jag vill bli överraskad. Att Sony måste göra bättre ifrån sig på onlinefronten är givet, smidigare onlinebutik känns också som en självklarhet. Så vad förväntar jag mig?
Först och främst hoppas jag att Sony lever upp till deras snack om en mer öppen plattform för oberoende utvecklare. Jag vill se nya, spännande spelidéer till bra och konkurrenskraftiga priser. Helst vill jag att Playstation 4 helt ska släcka mitt behov av att köpa en PC för att på riktigt komma åt Steam. Men det är nog mer än dröm än en verklig förväntning. Men en satsning på mindre titlar bör i varje fall röra om lite i spelgrytan för ingen blir gladare än jag om jag slipper spela fler militär-/rymd-FPS eller actionfilmsbetonade äventyr. Missförstå mig rätt, jag gillade både Uncharted och Killzone. men är redigt mätt på den typen av spel. Jag vill helt enkelt se nya kreativa spelidéer, och att jag inte vet exakt vad det skulle vara är själva poängen.
Vad gäller andra funktioner vet jag inte riktigt. Fortsatt stöd av Vitan (som ett komplement) vore toppen, en vidare utveckling av Plus-tjänsten likaså. Men det är nya spelupplevelser jag längtar efter mest och då blir allt annat sekundärt. Okej, lysande uppföljare till Whipeout, Ridge Racer och Everybody’ s Golf skulle inte sitta helt fel. Ge mig mer spel bara. För att inte tala om det nyss annonserade Persona 5… tilll PS3.
Min Playstation-historia är inte speciellt omfattande. När Sonys första konsol släpptes var jag helt fast i PC-världen och PS2:an införskaffades inte förrän flera år efter releasen, och jag spelade faktiskt inte speciellt mycket på den heller. Den här generationen har Xbox 360 fått stå i rampljuset sedan den släpptes 2005, men för cirka tre år sedan slog jag till på Sonys tredje konsol – Playstation 3.
I och med att jag spelat i princip alla multiplattformsspel på Xbox 360 har PS3:an främst fungerat som en konsol för exklusiva titlar. Jag känner dock att det fortfarande finns en mängd titlar som borde fått min uppmärksamhet vid det här laget. Men ni vet hur det är, det är omöjligt att hinna med allt. Kanske hade min favoritlista sett annorlunda ut annars. På att-spela-listan står just nu; Ratchet & Clank-spelen, Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots, Journey, God of War III, Flower, Infamous 2, Heavy Rain och Beyond: Two Souls. Nedan är mina Playstation 3-favoriter så här långt.
Last of Us
Ett av de bästa äventyr- och dramaspelen som gjorts. The Last of Us är ett spel där de verkligen lyckats förmedla känslor och porträttera starka karaktärer. För mig var berättelsen med Joel och Ellie en ny upplevelse, och något unikt. Visst, spelet var stundtals lite långdraget för sitt eget bästa, men det jag tar med mig i slutändan är ett av den här generationens mest intressanta och bästa spel.
Castlevania: Lords of Shadow
Ett av få multiplattformsspel som jag faktiskt spelat igenom på PS3. men att det blev ett köp till Sonys konsol var en ren slump. Jag köpte det till Xbox 360, trodde jag, men när jag kom hem och stoppade i skivan gick den ej att läsa. Konstigt tyckte jag och upptäckte snart att jag fått PS3-versionen. Det var lika bra då det visades sig vara den tekniskt överlägsna versionen.
Jag hade egentligen ingen relation till Castlevania, men när jag spelade demot till Lords of Shadow blev jag helt såld och köpte så klart spelet. En otroligt vacker visuell presentation som stundtals var magiskt med sina varierade miljöer och underbara musik. Även detta var lite för långt för sitt eget bästa men var i grund och botten ett superbt actionäventyr. Jag köpte faktiskt till och med de två tilläggen som släpptes och nu ser jag verkligen fram emot nästa del i serien.
Uncharted 2
Uncharted var en ny frisk fläkt i äventyrsgenren och inte minst en vacker teknikuppvisning. Men det var först i uppföljaren som utvecklarna Naughty Dog satte pricken över i:et. Höga produktionsvärden rakt igenom hela spelet och en utmärkt balans mellan äventyr och action. Uncharted 2 kändes som en perfekt korsning av Tomb Raider och Indiana Jones där kluriga pussel och genomarbetade karaktärer i kombination med rafflande actionsekvenser alltid höll spelet på topp.
Killzone 2 & 3
Sony saknade länge en riktigt bra FPS-serie och när Killzone släpptes till Playstation 2 skulle det förändras. Vi som satt med Xbox och Halo vart inte speciellt imponerade då det första Killzone egentligen inte var något speciellt. Det råkade bara vara ett av få vettiga FPS till PS2 eller ens det om man ska gå efter en del kritikers omdömen från den tiden.
Som tur var så jobbades det hårt med del två, där de fick till en bra kontroll och riktigt bra känsla. Storyn har jag i princip glömt, det var något med Helghast, men det gjorde ingenting. I Killzone 2 lyckades utvecklarna Guerrilla dessutom leverera en oerhört läcker visuell upplevelse. Detta tog man vidare och finlirade på till del tre och vi fick också en underhållande multiplayerdel. Tumme upp!
Sony Playstation var min första stationära konsol. Den följdes upp med PS2, men än var jag inte någon insatt spelare på långa vägar. Det var inte förrän jag fick min egen PS3 som mitt spelintresse verkligen började ta fart. Trots att nya konsoler kom in i bilden, gamla som nya, har det inte varit något snack om vilken maskin som fått mest speltimmar, kärlek och hat i TV-rummet. Här är mina personliga favoriter från PlayStation 3-biblioteket:
Call of Duty 4: Modern Warfare
Tillsammans med Medal of Honor: Airborne var Call of Duty 4 mitt första spel till PS3. Grön förstapersonsskjutare som jag var gick inte allt rätt i början, men när jag hoppade online blev jag snabbt duglig med avtryckaren. Efter att spelets heta period var över fick det flera renässanser i mitt spelande. När jag har gamingpolare över på LAN är det fortfarande obligatoriskt med några rundor på den lilla Shipment-kartan, om man inte vill köra taktisk 2v2-strid skrikandes ”fiende i västra flygeln” eller ”jag är nere”. CoD4 blev det riktiga startskottet för mitt spelintresse och har varit generationens kanske mest inflytelserika spel. Kuriousa: jag kan alla konversationer utantill i uppdraget nedan, ”All Ghillied Up”.
Resistance: Fall of Man
Även om jag testat det hos en polare långt tidigare var det inte förrän under 2008 som jag lånade Resistance för att klara ut det själv. Avtryckarfingrarna var varma från CoD4 och jag hade lärt mig att noggrant ta skydd under eldstrider – det här skulle gå som smort. Redan i första sekvensen dog jag gång på gång, och förstod inte hur jag skulle undvika att träffas av fienderna. Frustrationen tog över och jag sprang rätt ut på fältet sprayandes från höften. Chimera-skurkarna föll i högar. Med ett riktigt gråbrunt 50-tal och spelmekaniker som känns härligt old-school är Resistance: Fall of Man en unik och väldigt underhållande spelupplevelse. Tack vare Call of Duty och Battlefield har det åldrats så väl att det nästan är bättre idag än vid release. Och en sak till: XR005 Hailstorm (det är ju Insomniac vi talar om).
Burnout Paradise
Mitt första bilspel till konsolen, och även mitt första köp någonsin på lanseringsdag. Förutom Midnight Club: Los Angeles och Motorstorm-serien är Burnout Paradise det enda racingspelet jag faktiskt lagt ned mycket tid i. När det kom var det djävulskt snyggt med fantastisk fartkänsla och skönt soundtrack. Genom åren har jag kommit på mig själv att regelbundet bli sugen på att återvända till Paradise City, men det är inte (enbart) av nostalgikänslor. Burnout Paradise är fortfarande ett fullkomligt fantastiskt spel, och det med dagens mått. Att det dessutom haft generationens kanske bästa flöde av post-lanserings-material är ytterligare grädde på moset.
Far Cry 2
Innan ni tänker att Far Cry ska spelas på PC, vilket är ett korrekt påstående, var det inget jag vare sig visste eller skulle tagit någon notis om i slutet av 2008. I alla fall, jag var van vid att skjuta men bara på små kartor eller i trånga korridorer som elitsoldat och i schysst sällskap. Far Cry 2 gav mig ett vapen, satte mig någonstans i Afrika och lämnade mig där. Att smyga runt i det höga gräset med en intet ont vetande militiasnubbe i sikte var spänning, action och blod på mina egna villkor. Oftast väntade jag till mörkrets inbrott innan jag tyst smög mig på fiendecampet, om jag inte kände för att överaska med att rigga en explosion i den tryckande dagshettan. Eller bara gå upp tidigt för att utforska i soluppgången.
Grand Theft Auto IV
Det tog ett bra tag för mig att verkligen gilla GTA IV. Jag var ingen fena på körningen och det oförlåtande upplägget i main quest blev ofta frustrerande. Det slutade med att jag fuskade mig igenom slutet. Men jag härdades med tiden, och GTA IV är idag ett av mina mest spelade PS3-spel. Det känns som att man lite för enkelt kommer undan idag med att avfärda GTA IV. Visst, det kanske inte åldrats lika väl som vissa andra titlar, men i mina ögon förtjänar GTA IV fortfarande hyllningarna som hördes vid release.
God of War Saga
Med min klena spelerfarenhet har jag haft mycket att ta igen de senaste åren. Efter att ha hört några nyfunna spelvänner prata om det kommande God of War III verkade det vrålhäftigt. Lägligt nog valde Sony att testa det vinnande konceptet med att släppa föregångarna i HD till Playstation 3. Jag köpte, spelade och älskade God of War. Ettan är fantastisk. Tvåan är enastående. Och, senare, trean… trean är helt makalös. Med skarpt gameplay, magisk grafik och blodigt våld i totalt överdrivna mängder kan jag inte få nog av God of War. PSP-spelen i HD är lika underbara de, och allt ryms i ett fodral. Av mina knappa 15 platinumtroféer har 5 God of War i titeln.
Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
På tal om att behöva ta igen, MGS4 var ett sånt där spel jag hade riktigt dåligt samvete för att jag inte tyckte om. Efter två misslyckade försök kom jag tillbaka en tredje gång med betydligt mer kött på benen. Fortfarande kan jag inte riktigt förstå hur Metal Gear Solid 4 kan existera. I en tid där allt innehåll på skivorna skulle kunna nås snabbt och enkelt, givet att de inte fanns låsta bakom DLC-dörrar, låtsas MGS4 som om det bara är vad det är. Men den som bekantar sig med MGS4 genom guider eller ihärdigt spelande vet att det finns till synes oändliga mängder lustigt skit att hitta på de allra märkligaste ställen, skit som sett till detaljrikedom och kvalitet är allt annat än skit. Och Old Snake är något helt kopiöst häftig, för att inte tala om Revolver Ocelot. Halo 3 definierade Xbox 360. Om jag i efterhand ska välja ett spel som definierade Playstation 3, en definition som stärks med Naughty Dog-spelen, så är det Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots.
I den sista delen av denna ”Slutet av en generation” kommer vi vända blicken framåt och se närmare på förväntningar kring Playstation 4 – missa inte!
Välkommen till del 2 av Slutet på en generation där vi den här gången fokuserar på Playstation 3. Med Playstation 4 snart på ingång tänkte jag att det var dags att lista mina personliga favoriter till PS3. Inte för att maskinen helt plötsligt kommer att gå upp i rök, det finns fortfarande en rad titlar jag kommer att spela, men en summering är på sin plats.
Everybody’s Golf: World Tour
Den som avfärdar Everybody’s Golf på grund av dess gulliga estetik och fortsätter nöta Tiger Woods, går miste om något. När jag köpte min första PSP köpte jag Clap Hanz småtokiga golfspel av rena farten och jäklar vad jag blev positivt överraskad. Det är färgglatt, utmanande och lite tokigt japanskt, allt i en perfekt kombination. Nu är World Tour till PS3 inte seriens starkaste kort men det har inte hindrat mig från att lägga ganska många timmar ute bland spelets bunkrar och fairways. Hjärnorna bakom Everybody’s Golf har dessutom utvecklat andra sportfavoriter så som Mario Golf och Mario Tennis och för den som äger en lämplig Nintendomaskin är dessa precis lika givna köp som Everybody’s Golf: World Tour till Playstation 3.
Flower
Abstrakt, speciellt, vackert, kalla det vad du vill. Flower är en upplevelse alla borde ta del av. Att jag fortfarande inte har spelat thatgamecompanys efterföljare Journey är för mig ett mysterium och något jag uppriktigt skäms över. Tiden räcker inte till alla gånger, men det är en klen ursäkt. Flower var även i mina ögon tillfället då det märktes att Sony började blir mer och mer intresserade av smalare, mer banbrytande spel. Vilket nu såklart har dominerat PR-snacket inför släppet av Playstation 4. Jag spelade nästan igenom Flower i en sittning, det gick inte att släppa kontrollen. Det borde du också göra.
Heavy Rain
När jag ser tillbaka på min tid med Heavy Rain har jag svårt att säga om spelet var bra eller inte. Rent tekniskt var det i vissa lägen briljant, i andra lägen en katastrof. Spelets berättande var många gånger intensivt och medryckande, andra gånger rent ut sagt pinsamt. David Cage verkar ha svårt att hålla en jämn nivå genom ett helt spel vilket också tycks vara fallet med hans uppföljare – Beyond: Two Souls. Men problemen till trots är det ett spel jag kommer att minnas ett bra tag framöver vilket säger någonting om Heavy Rain.
Rainbow Moon
Det enda spelet jag har tagit alla Trophys i. Jag tänkte kolla om jag kunde se hur många timmar jag la ner i detta nya retroosande rollspel men jag vågade inte starta det igen. Låt mig bara säga att det handlar om sjukt många timmar. Rainbow Moon var ett ganska tidstypiskt nygammalt rollspel som verkligen fångade mitt intresse. Många hade säkert gett upp efter ett antal timmars nötande för att nå den level som krävdes för att faktiskt ta sig vidare i storyn. Men jag har en uppenbar tendens att gilla sådant, det är av samma anledning jag spelade igenom Diablo 3 på alla svårighetsgrader i ett svep. Rainbow Moon var ett kärleksbrev till den gamla skolan av rollspel, på gott och på ont.
William’s Pinball Collection
Flipper som tvspel är ofta en chansning. Ibland lyckas några komma i närheten av den äkta upplevelsen men oftast misslyckas det. William’s Pinball Collection är utvecklat av Farsight Studios som nu är mer kända för Pinball Arcade till alla tänkbara plattformar. Men för mig var det här jag upptäckte hur fantastiskt begåvad den studion var och jag har aldrig sett någon komma så nära originalet som möjligt. Ett måste för alla flipperentusiaster även om jag nog snarare rekommenderar ett köp av Pinball Arcade i dagsläget.
L.A. Noire
Ett av de få multiplattformsspel jag faktiskt spelat på PS3 istället för Xbox 360, mest för att internet sa åt mig att göra det. Team Bondi’s (som efter release hamnade i rejält blåsväder pga. dåliga arbetsförhållanden) hyllning till 40-talets Los Angeles med skurkar, poliser och skurkaktiga poliser var smått lysande. Deras ansiktsteknologi gjorde dessutom karaktärerna väldigt levande, även om det var på gränsen till spooky ibland. Jag hoppas verkligen att L.A. Noire får sig en ordentlig uppföljare men den önskan är inte speciellt verklighetsförankrad.
Uncharted 1 & 2
Vad ska man säga om Uncharted. Första spelet var en stor anledning till att jag köpte mig ett Playstation 3. Det hade en del tekniska brister men var ett äventyr i sann Indiana Jones-anda som jag föll pladask för. I del två hade Naughty Dog putsat till den tekniska biten ordentligt och det är för mig en av den här generationens största mästerverk. Som att spela en äventyrsfilm med extremt hög budget från början till slut, jag blir salig bara av att tänka på det. Men av någon anledning orkade jag inte mer än ett par timmar in i trean. Kanske hade del två redan fyllt mitt behov av genren eller så var det helt enkelt ett sämre spel. Men den som äger ett Playstation 3 och inte har spelat Uncharted-spelen bör gå tillbaka till och göra om och göra rätt.
Där har vi dem, mina favoriter till Playstation 3. Det går såklart att nämna en massa andra spel också. Som Infamous, Pixeljunk-spelen, Joe Danger, WhipeOut HD, Singstar, Killzone 2, Ratchet & Clank, God of War 3, LittleBigPlanet och säkert något annat uppenbart. För mig dominerade Xbox 360 den här generationen men det betyder inte att Playstation 3 hamnar i skamvrån på något vis, att favorisera bland konsoler är korkat. Playstation 4 kommer att bli en oerhört intressant konsol och nästa generation ser det ut att vara den som kommer att dominera mitt spelande.
Finns det någon konsol som dominerat sin generation som den gamla PS2:an? Som stor ledare på konsolmarknaden skulle Sony fortsätta in i den högupplösta eran i den gula västen. Men sedan när går saker som planerat? Låt oss börja från början.
E3 2005. Sony hade utlovat redan ett år tidigare att visa upp nästa PlayStation, och det gjorde man sannerligen. Med ytterst imponerande specifikationer och flera vrålhäftiga teknikdemonstrationer gjorde man ett gott intryck. Den där banankontrollen var ju förstås lite onödigt lustig, men annars såg det ljust ut för PlayStation 3.
E3 2006. Banankontrollen var borta, men i övrigt var det inte de glädjande nyheterna som fick mest medialt utrymme. Specifikationerna hade sänkts en aning för att minska produktionskostnaden, annars skulle ju prislappen bli för hög. Nu skulle den endast bli.. US$600. 600 dollar. Visst, en billigare version skulle också komma med mindre hårddisk, men SEXHUNDRA DOLLAR?
När det närmade sig release, en release som för européer blev uppskjuten i sista sekunden från november 2006 till mars 2007, fanns det mycket osäkerhet kring PlayStation 3. Esset i rockärmen, Blu-Ray-spelaren, var ju självklart lockande. En hög med fina spel var ju påväg, även om The Elder Scrolls IV: Oblivion redan släppts till 360. Och så var det den där Nintendo Wii, som hade ett Zelda-spel på launch och som under sina månader innan PS3 nått Sverige fått föräldrar och föräldrarnas föräldrar att spela bowling i vardagsrummet.
Det blev ett tungt första kapitel för Sony med sin nya stolthet. Wii sålde i PS2-mängder och XB360 hade byggt vidare på LIVE-upplevelsen och skapat ett starkt online-community. PlayStation Network kostade 60 dollar mindre om året, men var också 60 dollar sämre. Dessutom levererade inte alla exklusiva titlar som det var tänkt, med stora floppar såsom Lair.
Så småningom började det sakta vända för PS3:an. 2008 såg MGS4 och LittleBigPlanet kamma hem många priser, och med trophies hade Sony börjat närma sig Microsoft när det kom till spelargemenskapen. Under 2009 fortsatte PS3 att övertyga som plattformen med flest och bäst exklusiva titlar, då Flower och inte minst Uncharted 2: Among Thieves gav konsolen helt nya spelupplevelser och prisades för detta. Prissänkningar, smalare modeller och en ny logotyp blåste nytt liv i PS3. Efter att Wii hade svalnat vesäntligt på marknaden och Xbox 360 blivit nya familjeleksaken med sin Kinect kunde PlayStation 3 bli konsolen för de som sökte nya spelmöjligheter på traditionell mannér, där spelkvaliteten stod i centrum och som år efter år levererade exklusiva stortitlar. Tyvärr kom uppryckningen för sent och för långsamt för att PlayStation 3 ska kommas ihåg som någon generationsvinnare. Och hur kunde den där klockan uppe till höger alltid gå fel?
I kommande delar av vår utvärdering av Playstation 3 kommer Fredrik, Daniel och jag att presentera våra personliga favoriter till konsolen. Så håll utkik på sidan.
Hösten har anlänt med besked och det brukar vara den bästa tiden på året när det kommer till heta spelsläpp. I år är dessutom hela next-genkarusellen endast några få månader bort. Om det inte hade varit för att jag ivrigt väntar på PS4 så hade kanske Battlefield 4 och Assassin’s creed IV till nuvarande konsoler fått vara med på oktobers lista. Här är mina fem val för oktober.
1. Beyond: Two Souls
Nästa spel från Quantic Dream (Heavy Rain, Fahrenheit) känns väldigt lockande och är precis den typen av berättardrivna spel jag vill se mer av. Alan Wake och Last of Us är två andra titlar med starkt berättarfokus som jag verkligen gillar och jag hoppas verkligen att Beyond också når hela vägen fram.
Format: Playstation 3 |Släpps: 2013-10-09
2. Batman: Arkham Origins
Batman har nog aldrig varit så bra som han varit i de senaste två spelen. Den här gången har Rocksteady Studios lämnat över stafettpinnen till en annan utvecklare, men även del tre ser helt klart intressant ut. Pricken över i:et för trilogin? Vi får se.
Format: PC, Playstations 3, Xbox 360 |Släpps: 2013-10-25
3. Sonic: Lost World
Det är farligt att bli uppspelt över nya Sonic-spel, det har vi alla fått erfara allt för många gånger. Den här gången är jag mer optimistisk än tidigare, jag gillar den tydliga inspirationen från Super Mario Galaxy.
Format:WiiU |Släpps: 2013-10-18
4. Dishonored GOTY
Hyllade Dishonored från 2012 släpps på nytt i GOTY-version. En given plats på månadens lista helt enkelt.
Format: PC, Playstation 3, Xbox 360 |Släpps: 2013-10-11
5. The Legend of Zelda: The Wind Waker HD
Alla talar om den (?) – den efterlängtade remaken som tillsammans med Super Mario 3D World ska hålla liv i WiiU under hösten och julhandeln.
Format: WiiU |Släpps: 2013-10-04
Släppdatum enligt webhallen.com och kan komma att ändras. ”Spelsläpp” är en återkommande artikelserie här på Tvspelsdagboken där vi listar de fem hetaste spelsläppen varje månad.
XCOM: Enemy Unknown lyckades förra året ropa hem flera Game of the Year-priser utan att för den delen nå ut till en bredare massa. Överskuggad av bland andra The Walking Dead: The Game, som tog storslam på Spike TV, Journey, Dishonored och Mass Effect 3 blev XCOM varken en favorit eller en underdog, och hamnade under radarn i julhandeln. När jag höll ögonen öppna under Steam-reorna dök så XCOM plötsligt upp på PlayStation Plus, och vips hade jag inte längre någon anledning att stå över ett av 2012:s mest kritikerrosade spel. Utan den minsta kunskap om det klassiska originalet hoppade jag in i Firaxis strategispel utan varken erfarenhet eller förväntningar. Fortsätt läsa
Grand Theft Auto har genom åren blivit en av världens största spelserier, kanske den största. Nu har det gått ca fem år sedan del fyra släpptes. Jag minns själv hur taggad och hypad jag var inför GTA IV, och 2008 hade jag riktigt kul med det.
När jag några år senare skulle börja spela igen för att ta mig igenom alla story-uppdrag var det en helt annan upplevelse. Spelet hade inte åldrats med värdighet. Det var som att ingen såg bristerna när det var nytt eller så levde vi bara i en annan tv-spelstid 2008. Ett checkpointsystem från helvetet och en lite halvmeckig bilfysik är några saker som gjorde alla försök till att klara ut GTA IV las på hyllan. Jag svor högt när jag ställde in spelet i hyllan för gott.
När så GTA V utannonserades var det inte med lika stor entusiasm jag såg fram emot del fem. Men allt eftersom nya trailers och filmer hittat ut på Internet gick jag från försiktigt hoppfull och optimistisk till rejält hypad. This is the shit – hoppas jag. I morn blir det GTA V!
