Välkommen till Operation Shmup där planen är att rangordna så många shoot ’em ups jag bara orkar. Placering i listan avgörs helt och hållet av hur roligt jag tycker spelet är idag, inte om det på något sätt är historiskt viktigt eller om det var imponerande för sin tid. Jag är definitivt ingen expert i genren men ett stort fan. Dags för spel nummer 9 – Trouble Shooter, även känt som Battle Mania, till Sega Mega Drive.
Etikett: Sega Mega Drive (Sida 1 av 2)
Shooters eller shmups av olika slag brukar som oftast ha ett tema. Militärt som 1942, rymden som Gradius eller fantasy som Dragon Spirit. Sen kan dessa teman skruvas till från den mest seriösa tonen till det absolut helknasiga. En subgenre bland shooters som oftast är rätt knasiga är så kallade Cute ’em Ups. Söta shooters som ibland är parodier på genren eller bara är extremt färgglada med en gullig framtoning. Här kommer ett gäng shooters av det slaget som du hittar på en 16-bits konsol eller emulator nära dig. Observera att jag inkluderar PC Engine även om den tekniskt ses som en hybrid mellan 8-bit och 16-bit. Var redo att smälta. Fortsätt läsa
Min Mega Drive (eller snarare Genesis) har stått oanvänd alldeles för länge nu. Men med tanke på kommande miniversionen av konsolen blev jag sugen att utforska listan av spel som ska vara inkluderad på den. Alla. Fortsätt läsa
Min Mega Drive (eller snarare Genesis) har stått oanvänd alldeles för länge nu. Men med tanke på kommande miniversionen av konsolen blev jag sugen att utforska listan av spel som ska vara inkluderad på den. Alla. Fortsätt läsa
Min Mega Drive (eller snarare Genesis) har stått oanvänd alldeles för länge nu. Men med tanke på kommande miniversionen av konsolen blev jag sugen att utforska listan av spel som ska vara inkluderad på den. Alla. Fortsätt läsa
I den förra delen av Operation Shmup spelade vi R-Type LEO vilket delade våra åsikter. Därför har vi nu valt ut en riktig klassiker som många anser är en shooter av rang – Thunder Force IV till Sega Mega Drive. Spelet har ganska nyligen släppts till Nintendo Switch som en del av Sega Ages och därför kändes det passande att välja just det. Vi har dock spelat originalet och inte den utgåvan. Fortsätt läsa
Det finns en del spelgenres som aldrig riktigt överlevde 80- och 90-talet. En av dem är Beat ’em Up som under en period var kung i arkadhallarna men som hade svårigheter att ta sig från arkadmaskin till hemmakonsol. Spelen var konstruerade för att sluka mynt och inte för att spelas om och om igen i lugn och ro på hemmaplan. Jag skulle gissa att en del föräldrar blev riktigt förbannade när deras barn efter en timme kunde konstatera att det senaste dyrköpta spelet var avklarat. Fortsätt läsa
Medan Daniel dokumenterar sin backlog försöker även jag ta tag i spel som stått och samlat damm i hyllan på tok för länge. Jag försöker verkligen få fokus i mitt spelande. Inte ha tusen saker igång samtidigt. En sak i taget…ish. Och när jag stirrade tomt mot min spelsamling fastnade jag vid Phantasy Star IV och skämdes lite när jag insåg att jag aldrig spelat det. Fan, jag har aldrig ordentligt spelat något spel i Phantasy Star-serien. Så för någon månad sedan började jag lite trevande att råda bot på den saken.
Nu i efterhand, när jag faktiskt klarat spelet, tycker jag det är lite jobbigt att jag inte började från början. Jag har ettan till Master System och borde kanske tagit tag i det först. Men å andra sidan vet jag att jag aldrig skulle hitta tiden till att beta mig igenom alla fyra delarna. Bättre något än inget (vilket är min nya slogan). Men nu i efterhand inser jag dock att jag faktiskt vill spela de andra spelen i serien eftersom fyran var så fasansfullt roligt.
Visst, det är ibland svårt att gå tillbaka i tiden vad gäller vissa typer av spel. Rollspel från förr kan ibland vara klumpiga och svåra att förhålla sig till i dagens vi-håller-dig-i-handen-tills-du-kräks-klimat. Men detta gäller verkligen inte Phantasy Star IV. Storyn var tillräckligt invecklad och utvecklad att jag faktiskt började känna för karaktärerna i mitt gäng (Chaz, du startade naivt men jäklar om du inte växte mot slutet) och striderna tillräckligt (med betoning på tillräckligt) komplexa för att palla en del nödvändig grinding och göra mig till ett nervvrak under varje bossfight. 
Faktum är att jag blev helt investerad i upplevelsen och i princip la allt annat spelande åt sidan. I mitt liv just nu är det en stor bedrift där jag sällan orkar fokusera på en sak längre än 15 minuter, vad gäller spel alltså. Det må ha tagit vad som känns som minst 30 timmar att klara spelet, men med tanke på alla svängningar, knasiga karaktärer och intressanta världar var det värt varje timme. För dig som förtvivlat fortfarande ödslar timmar på att lappa ihop trasiga hus i Fallout 4 vill jag varmt rekommendera en resa tillbaka (och fram) i tiden i stället. Inga patchar behövs för att få Phantasy Star IV att lämna dig med ett brett leende på läpparna.
Frågan är nu vilka fler guldklimpar ur spelhistorien jag dumt kan ha ignorerat. Ångesten är total.
Året är 2998 och elak rymdmateria hotar vår existens i galaxen… vänta nu, varför beskriver jag storyn i en rymdshooter från 1990? Hellfire låter bra, kontrollerar bra och twisten ligger i att skeppet kan skjuta i fyra olika riktningskombinationer. En schysst shooter från Toaplan helt enkelt.
Vad passar bättre i Halloween-tider än att spela lite skräckspel(ish) till Sega Mega Drive i form av Splatterhouse 2. Detta är den japanska versionen av spelet, men som ni kan se är den väldigt vänlig att spela även för oss som inte kan språket. För er som inte känner till serien kan jag vart rekommendera att även spela ettan till PC Engine, eller varför inte ladda ner det via Virtual Console om du har ett Nintendo Wii.
