Det har gått ett tag sedan den senaste delen av Operation Shmup publicerades. Då var det Super Aleste som gällde, ett spel som både jag och Daniel var entusiastiska kring. Kanske speciellt jag. Efter det lade vi fokus på Zero Gunner 2 till Nintendo Switch, ett av många intressanta shmups som blivit tillgängliga på plattformen.
Zero Gunner 2 gjorde entré i Japanska arkadhallar 2001 och skulle senare samma år släppas till Segas Dreamcast, fortfarande bara i Japan. Utvecklaren Psikyo har en gedigen historik i genren och ligger bakom spel som Gunbird, Strikers 1945 och Cannon Spike. Du inleder spelet med att välja mellan tre olika helikoptertyper, alla av lite olika karaktär.
Men det som gör att spelet verkligen sticker ut är att helikoptrarna går att rotera vilket tvingar spelaren att tänka nytt och istället för att bara flytta sig horisontellt och vertikalt handlar det nu om att verkligen positionera sig rätt på skärmen. Till en början var detta ganska frustrerande men det tog inte många rundor innan det åtminstone kändes överkomligt.
I övrigt påminner Zero Gunner 2 om många andra shooters. Det radas upp bossar (som har två skepnader), helikoptrarna har unika specialattacker som går att aktivera efter att ens specialmätare har fyllts och det kryllar av fiender som vill göra livet svårt för en. Jag gillar spelet utan att tycka att det är fantastiskt. Det ser bra ut, det går att ställa in svårighetsgraden så det passar allt ifrån nybörjare till galningar och rotationen av helikoptern gör att man får tänka till lite extra. Så långt är allt toppen.
Jag stör mig dock på att vägen fram till bossen på varje nivå känns som en transportsträcka. Det går såklart att säga om många shmups, men för mig är det extra tydligt här. Det är absolut ett spel av hög kvalitet men för mig är Zero Gunner 2 ibland lite av en axelryckning. Vi får se vad Daniel säger. Mitt high score är 1 300 050.
Daniels kommentar
Zero Gunner 2 är inte ett speciellt lätt spel att bara börja spontanspela. Kontrollmässigt är det som att gå rätt in i en vägg den första halvtimmen. Det är ovant, bångstyrigt och frustrerande – men det går att vänja sig och faktiskt hitta flow efter ett tag. Jag nötte på ett tag men tröttnade tyvärr ändå ganska snart. Tycker varken banor, vapen eller bossar är tillräckligt intressanta för att verkligen djupdyka ner i detta spel. Jag sätter hoppet till nästa titel vi provar och hoppas den ger mer glädje. High Score: 835 250
