Gamla arkadspel är fantastiska. Drömmen är såklart att ha min egen arkadkabinett men precis som för många andra är den orealistisk. Som tur är finns då Mame eller Fire Burn Alpha att tillgå. Vissa kvällar vill jag inte dyka ner i invecklade rollspel eller finslipade first person shooters utan istället hoppa tillbaka till en enklare tid, där utmaningen kommer direkt och det är ok att bara lägga 20 minuter på ett spel och sen gå vidare. Den här kvällen valde jag att slentrianhoppa in i några olika spel, både klassiker och lite mer udda titlar. Alla visade sig dock vara utvecklade av Konami.
Utrustningen jag använder är en Raspberry Pie 3B+ med Retropie som helt enkelt är inkopplad i min TV. När jag spelar arkadspel försöker jag som oftast använda någon av mina arkadstickor med hjälp av en rad olika adaptrar. I vissa fall föredrar jag dock en klassisk gamepad och då åker min SNES-inspirerade kontroll från 8Bitdo fram. Att ha rätt prylar för att komma så nära originalupplevelsen som möjligt är ett måste i mina ögon, så snåla inte in på billiga kontroller eller arkadstickor.
Asterix
Första spelet ut blev Asterix, en traditionell beat-’em-up från 1992. Utvecklaren Konami för en hel del kvalitet med sig till bordet och om du gillar eller i varje fall är bekant med Asterix är det här en riktig pärla. Spelet utstrålar charm (även om det precis som serietidningen innehåller en del tveksamma stereotyper) och det finns massvis med referenser att ta under spelets gång. Som att plocka upp romarnas hjälmar för poängen eller att vinna över sina fiender med hjälp av förnedrande örfilar. Jag sitter inte sällan med ett leende på läpparna och vore det inte för ganska tråkiga bossfights så skulle jag ranka Asterix tillsammans med genrens riktiga giganter. Precis som med många andra spel i den här genren är det rätt utmanande så det hjälper definitivt med oändliga continues.
The Simpsons Arcade Game
Efter att ha spelar Asterix blev jag sugen på mer beat-’em-up och vände mig då till The Simpsons Arcade Game som jag konstigt nog har spelat ganska lite av. Precis som med Asterix är det Konami som står bakom The Simpsons och spelet släpptes bara ett år innan. Spelet kom tyvärr aldrig till hemmakonsoler när det begav sig men skulle dyka upp till Xbox 360 och Playstation 3 en massa år senare. Även här lyckas Konami fånga seriens kärna perfekt. Spelet är fyllt av roliga referenser, det i kombination med variationsrika banor där miljöerna går att utnyttja friskt, gör The Simpsons Arcade Game till den klassiker det ses som idag. Om jag fick möjligheten att äga en äkta arkadkabinett så skulle Simpsons hamna väldigt högt upp på min önskelista.
Track & Field
Nu får det vara nog med brawlers för ikväll och jag drar mig vidare till något annat. Valet föll på lite gammal hederlig button-mashing i form av Track & Field. Det var ett tag sedan jag spelade arkadversionen men portningen till NES brukar rulla ganska varmt här hemma. Jag vet inte om jag har fel nu men jag vill inte minnas att konsolversionen är lika krävande som det här. Visst, första dagen flyter på enkelt men redan dag två är kraven på resultat för att ta sig vidare ganska höga. Å andra sidan är just svårighetsgraden charmen med arkadspel. Jag lyckas dock traggla mig vidare en bit, tyvärr hjälper inga continues i världen för att få fortsätta där jag åkte ur. Jaja, Track & Field är oavsett en odödlig klassiker och Konami visar återigen sin bästa sida.
Combat School
Sista spelet för kvällen blev Combat School som jag minns att jag har spelat massvis på den lokala pizzerian när det begav sig. Det är alltid kul att återvända till spel för att se hur de åldrats och för att se om jag spelade det av en anledning eller om det mest handlade om brist på annat. Det jag dock hade glömt var att även det här spelet involverade en del smattrande på knapparna och att det var utvecklat av Konami. Precis som Track & Field håller Combat School riktigt hög kvalitet med en en rad olika roliga grenar som armbrytning och prickskytte att bemästra. Den militära attityden hjälper till för att skapa stämning. När jag efter tag inte lyckas nå banans mål hörs kommentaren ”go home to your mother” – allt i sin ordning i ett spel från 1987.
Kvällen blev onekligen lyckad med fyra riktiga pärlor från Konami och jag är återigen tacksam för att Mame låter oss få njuta av dessa spel i hemmet när de inte längre går att spel i arkadhallen eller på pizzerian. Det är något speciellt med arkadspel.
