Jag ska lägga korten på bordet direkt och berätta att spelen i Hitmanserien ligger mig varmt om hjärtat. De brukar inte vara lika slipade och snygga som en annan av mina favoritserier, Splinter Cell, men det finns mycket i båda som jag verkligen gillar. Det var länge sedan Io Interactive gav oss ett spel om Agent 47 och jag har verkligen saknat honom och hans äventyr. Jag hade inga egentliga förväntningar på spelet, ville nog mest att det skulle vara minst lika bra som tidigare. Fast när jag väl hade spelat två eller tre kapitel och tyckte att det egentligen nog inte hade hänt så mycket sedan sist kände jag mig först lite förvirrat besviken. Som tur var spelade jag vidare och efter inte så lång tid ändrade jag helt uppfattning och var fast.
Hitman Absolution är fantastiskt bra. Enligt mig det bästa spelet av dem alla i serien. Varför? En mycket stor anledning är den otroligt underhållande berättelsen man spelar sig genom. Tidigare Hitmanspel har inte haft så mycket story att luta sig på. Jag vill minnas att det mest varit osammanhängande uppdrag man har skickats ut på. Underhållande och bra sådana men dock. Jag tycker som sagt att Hitman Absolution börjar lite segt. Man blir guidad genom första uppdraget och upplyst om hur kontrollen fungerar och instruerad i de nya tillägg som gjorts från föregångaren (som hette Hitman Blood Money). En nyttig uppfräschning av minnet, och säkert välbehövligt för de flesta.
Det finns fem olika svårighetsgrader att välja mellan när man spelar genom kampanjen. Jag valde att spela i mitten av dessa då det bara blir omöjligt tråkigt att försöka sig på de absolut svåraste. För mig i alla fall. Det är bra att det finns många olika grader av jobbigt svårt att välja mellan. Detta gör ju att det rimligtvis borde finnas en nivå för alla. Svårigheten påverkar en rad olika inställningar i spelet. Bland annat hur svårt alla fiender har för att identifiera dig som ett hot och upptäcka dig. Det är just denna bit som jag tycker fungerar mindre bra ibland och kanske det enda negativa jag har att säga om detta annars underbart underhållande spel. Som exempel tycker jag att det borde vara relativt lätt att klara sig undan hyfsat osedd när man utklädd till poliskonstapel går runt på en folktät tågperrong i Chicago. Jag gissar att det finns tusentals poliser i denna stora stad och inte fan är alla bästa vänner med varandra. Likväl fattar alla misstanke direkt och sköter man inte sina kort rätt blir man fort avslöjad. Det finns ett par exempel till i spelet där det nästan känns bättre att strunta i förklädnader, men oftast fungerar detta system logiskt och bra.
Förutom att spela sig genom kampanjen finns det ett nytt spelläge som heter Contracts. Det är inte något som jag kommer att spela fruktansvärt mycket tror jag men jag måste ändå säga att det är ett välkommet tillägg. Det hela går ut på att man spelar ett kontrakt, ett uppdrag, och ska klara av det så bra som möjligt efter ett visst antal givna delmål. Man kan också skapa sina egna kontrakt och låta andra spelare över hela världen försöka klara sig så bra som möjligt i dem. Eller så utmanar man bara sina vänner om man föredrar det. Helt enkelt ett sätt för världens Hitmanspelare att jämföra sig mot varandra och skryta lite med sina skills. Genom att klara av kontrakt tjänar man pengar som man sedan kan använda till att uppgradera sin vapenarsenal (som man sedan kan ta med sig ut i andra kontrakt).
Jag rekommenderar alla som har en liten lönnmördare inneboende i sig att ta en närmare titt på Hitman Absolution. Alla ni som är sunda nog att bara utagera denna lönnmördare på lek och inte i verkliga livet. Jag gissar att kampanjen i sig tar ungefär 30 timmar att spela genom på medelsvår svårighetsgrad. Jag börjar närma mig slutet och vet redan att jag kommer spela om många banor för att klara av alla delmål som finns. Det är en annan sak som är så fantastiskt med Hitman Absolution. Alla omväxlande uppdrag genom hela spelet och möjligheten att klara av dem på en mångd olika sätt. Det gör spelet så uppfriskande varierat att hälften hade faktiskt varit nog för att imponera på mig.
