Retrorundan: All hårdvara på plats

För ett tag sedan lyckades jag med konsstycket att få mitt Sega Master System att sluta fungera. Eller som kidsen skulle ha sagt – jag tog sönder den. Om det berodde på att konsolen i sig hade gjort sitt eller skit bakom spakarna låter jag vara osagt. Men det faktum att den gick sönder störde mig ordentligt. Det kändes klantigt och det skapade ett obehagligt hål i min konsolsamling. I helgen lyckades jag äntligen komma över ett fint exemplar av Segas åttabitarsmaskin och nu är den sista lilla luckan i min bokhylla ockuperad.

I och med detta skulle jag kunna konstatera att min hårdvarusamling nu är komplett. Det vore lite av en lögn, men med undantag från några udda fåglar och ett Wii U är den det. Just nu är det svårt att motivera ett köp av den sistnämnda maskinen och det är också svårt att börja leta efter konsoler jag inte har någon relation till. Maskinerna som nu står vid mina två televisioner är som följer.

– Sega Master System (version 1)
– Sega Mega Drive (version 2)
– Sega Dreamcast
– Nintendo Entertainment System
– Super Nintendo Entertainment System
– Nintendo 64
– Nintendo Gamecube
– Nintendo Wii
– Sony Playstation (version 1)
– Sony Playstation 2 (slim)
– Sony Playstation 3 (allt annat än slim)
– Microsoft Xbox
– Microsoft Xbox 360

Vet inte om jag ska bli rädd eller stolt när jag själv tittar på listan. Sen tillkommer en del bärbara enheter men dessa orkar jag inte fokusera på just nu. Den riktiga nörden noterar nu att det saknas en del hårdvara utöver Wii U. Visst, det skulle sitta bra med ett Sega Saturn också, men jag har igen som helst relation till den enheten. Jag vet inte mer om Saturn än att den skulle bli den perfekta 2D-maskinen. Men eftersom Sony utannonserade Playstation i samma veva (vilken fokuserade på 3D-grafik) klistrade Sega på 3D-möjligheter i sista sekund vilket gjorde det svårt att utveckla spel i 3D till maskinen. Sega fick med andra ord svårt att konkurrera med den nya giganten, en trend som skulle fortsätta fram till företaget lade ner sin hårdvaruutveckling och helt övergick till att bli en minst sagt förvirrad utgivare av mjukvara.

Det saknas även maskiner från andra tillverkare. Atari finns inte representerade alls, i varje fall inte i stationär form, en bärbar Lynx har jag. Jag är för ung för att bli nostalgisk över deras 2600 och den mer moderna Jaguaren har jag noll koll på. Inte i teorin kanske men i praktiken. Har aldrig sett eller rört en livs levande enhet. Håller just nu på att läsa en riktigt bra bok om tvspelens historia och när jag väl kommer till Ataris sista hårdvaruandetag kommer det säkert att klia i fingrarna. Sen har vi enheter som NeoGeo och 3DO, men ärligt talat, någon hejd får det allt vara. Kanske.