Retro, nytt och allt däremellan.

Kategori: Artiklar (Sida 6 av 11)

Fredrik spelar: Heavy Rain – del 3


Efter en stunds avbrott, dock inte i närheten av mitt tidigare avbrott vid den här punkten, är jag nu igång med Heavy Rain igen. Jag plockar upp trådarna vid en brottsplats. Nu i rollen som FBI-agenten Jayden som tycks vara lite skakig på handen. Vilket han kompenserar för med världens ballaste solglasögon, av den augmenterade verklighets-typen. De hjälper mig att hitta ledtrådar runt om på platsen.

Brottsplatsen är på alla sätt en stereotyp sådan. Stereotypa innerstadspoliser som fäller vuxna kommentarer. Än så länge har ingen klagat på att en FBI-agent är på plats, så det bryter väl normen lite. Platsen är obehaglig och regnet öser ner. Men jag har mina grymma glasögon så det lättar upp lite. Efter ett långt samtal med den högst rankade polisen ger jag mig ut på jakt efter ledtrådar, något som Origamimördaren kan ha lämnat bakom sig. Brillor på. 

Jag kravlar mig uppför en lerig backe och följer fotspår samt blod som kan tillhöra mördaren. Precis som mycket annat i spelet triggar det ett Quick Time-event som är precis lika jobbigt som det ser ut att vara för min karaktär. För första gången någonsin i ett spel använder jag nästippen för att trycka ner den sista knappen som måste hållas nere för att jag ska ta mig upp. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Efter att ha lämnat brottsplatsen, alldeles lerig och dann, byter jag karaktär igen. Nu är jag återigen den deppiga pappan som är på besök hos en psykolog. Genomför ett Rorschachtest. Vi pratar om Jasons död, jag klandrar såklart mig själv. Samtalet är av det extremt jobbiga slaget, och om du någonsin undrat vad antitesen till Super Mario Bros. är, så är svaret Heavy Rain. Det är nästintill jobbigt att spela, vilket jag antar är hela poängen. Leker med Shaun i parken, får honom att bli lite gladare. Sorgsen musik spelas i bakgrunden. Mår uppriktigt lite dåligt. Ethan får en blackout och Shaun är borta. Igen hittar jag en origami-figur i handen. Vad fan är det som pågår? Nog dags att ta en paus.

Tvspelsdagboken vs. Metacritic: Kinect Star Wars


Idén om ett Star Wars-spel som gör alla fans lycklig är och förblir en tokig idé. Att över huvud taget ha höga förväntningar på ett Star Wars-spel i kombination med Kinect är ytterst tokigt. Men självklart blev folk besvikna när inte Star Wars Kinect blev det där mörka rymdimperiet slår tillbaka-spelet, även fast inget talade för den typen av spel. Snarare skulle det bli ett spel för de yngre. Ett lättsamt spel utan precision eller finess, perfekt för Kinect med andra ord. Det är lätt att avfärda spel som barn-spel och gå vidare utan att bry sig men utifrån recensionerna av det här spelet förtjänar barnen bättre.

Många av kritikerna har inte varit tydligt avfärdande. I den här typen av fall brukar de höga betygen delas ut av officiella tidningar. Men så är inte fallet. Official Xbox Magazine ger det 45/100 och menar att det aldrig känns som man faktiskt är kontrollen. Högst betyg ger Gamereactors danska filial som rekommenderar spelet för alla åldrar. Kinect Star Wars landade på svaga 56 i snitt. Nu ska vi se vilka som trodde på den här halvmesyren av oss.

Daniel (gissat snitt 62): ”Att detta skulle få svårt att bli riktigt bra var inte någon högoddsare, men att det skulle bli så här illa hade jag inte räknat med. Nu när det bara är tre spel kvar i tävlingen så börjar jag känna mig lite nervös. Jag skulle ha behövt ta några poäng den här omgången för att ha en vettig chans att hänga med de andra. Jag får hoppas på en stark avslutning helt enkelt.”

Jonas (gissat snitt 71): ”Eftersom Jonas fortfarande försöker orientera sig i Japan kan vi bara spekulera kring den höga gissningen. Antingen var det någon pojkdröm som involverade ett lasersvärd och diverse kostymer som spökade, eller så var han bara trött. Fel blev det hur som helst.”

Tompa (gissat snitt 71): ”Måste ha missat att det stod Kinect i rubriken. Det är min enda förklaring till det höga betyg jag satt. Såg även nu att jag ligger lite väl långt efter i den totala tabellen, smyger de andra in poäng till sig själva utan att jag sett det…?”

Fredrik (gissat snitt 60): ”Självklart trodde jag det här skulle bli en medioker affär. Det har visat sig svårt att göra bra spel till Kinect och med få undantag är det mest en massa sörja som stödjer den. Kinect Star Wars får lägga sig i den högen och det kommer att göra ont att se det här spelet sälja betydligt bättre än det förtjänar. Önskar bara att jag var ännu mer cynisk när jag spikade min gissning.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 5 p (-) | Fredrik: 9 p (-) | Jonas: 11 p (-) | Tompa: 3 p (-)

Fredrik spelar: Heavy Rain – del 2


Jason blev påkörd, min karaktärs liv flyttas från lyxig förort till grå och trist innerstad. Hämtar den andra sonen, den vid liv, Sean, från skolan och han tycks inte vara speciellt lycklig över detta faktum. Nu börjar spelet på allvar antar jag. Det regnar i alla fall ordentligt ute.

På plats i vårt nya hem, vilket är extremt deprimerande. Försöker vara duktig och hjälpa Sean men han verkar mest sur. Jag fixar käk, plockar i huset och läser tidningen. En artikel om Origamimördaren som tydligen drar runt och gör dåliga saker. Förstår inte riktigt än hur jag är inblandad i detta. Får också ett brev som förvirrar mig. Men nu ska Sean sova, kanske klarnar det imorgon.

Två saker. Kontrollen gör mig fortfarande oerhört frustrerad och karaktären jag spelar är inte helt psykiskt frisk. Står helt plötsligt i regnet med lite origami i handen. Intrigerna tätnar, förvirringen ökar. När jag får ta kontrollen igen spelar jag som en ny person. En äldre, sliten och lite knubbig man som ser ut att vara en privatdetektiv. Vilket det visar sig att han är. Han är på jakt efter en Lauren Winter.

Namnet på min nya karaktär är Scott Shelby och samtalet med Lauren går sådär. Jag ställer frågor om hennes son som antagligen har fallit offer för Origamimördaren. När jag lämnar platsen dyker en annan person upp och det blir slagsmål. Märker nu att jag inte har PS3-kontrollen lika inpräntad i huvudet som jag trodde vilket gör detta Quick Time Event lite jobbigt. Men det löser sig.

Ännu en ny person, nu en FBI-agent som är vid en brottsplats. Känner mig milt förvirrad och inser att det var hit jag spelade för några år sedan. Så från och med nu blir allt nya upplevelser. Regnet öser ner och det känns som ett perfekt ställe att ta en paus. Förhoppningsvis inte i två år den här gången.

Fredrik spelar: Heavy Rain – del 1


Efter en lång uppdateringsprocess hoppar spelet äntligen igång. Jag noterar att Heavy Rain nu går att spela med Move-kontrollen. Detta faktum gör mig lite exalterad eftersom jag nästan aldrig använder den. Efter lite efterforskning på nätet bestämmer jag mig dock för att inte göra det. Ska fungera sådär. Jag fastnar på startmenyn ett tag och njuter av musiken och regndropparna. Tar en titt på min gamla sparning, inser att tiden går snabbt och startar sen ett nytt spel.

Vaknar upp i bara kalsongerna. Spelet börjar med att lära mig kontrollen men det känns konstigt att styra sin karaktär likt en bil. Höger trigger, gå framåt. Jag har som sagt spelat lite Heavy Rain tidigare, men måste erkänna att spelet inte triggar några starka minnen. Förutom musiken, musiken slår till direkt. Den är helt enkelt fantastisk. Anledningen till att musiken sticker ut så mycket för mig är att jag faktiskt lyssnat en hel del på soundtracket, betydligt mer än jag spelat spelet. Hoppas att spelupplevelsen totalt kommer leva upp till musiken.

Familjen har tydligen en fågel i bur. Jag avskyr fåglar i bur. Det är nog den mest perverterade formen av husdjur man kan tänka sig. Går raskt vidare. Duschar, rakar mig och borstar tänderna. Inte direkt några tandläkarreglerade två minuter men hur som helst, det är någon slags födelsedagskalas planerat för min son, Jason, och då är det bäst att vara fin. Går på toaletten men spelet låter inte mig tvätta händerna efteråt. Märks att det är gjort i Frankrike.

Fortsätter runt i huset och går in i barnens rum, och jonglerar med bollar. Vill sedan bädda deras sängar, eftersom mitt kontrollbehov kräver det, men återigen blir jag besviken. Om nu det här spelet ska väcka en massa känslor har det lyckats. Men jag förstår att det orimligt att kunna interagera med allt.

Ok, Jason fyller 10 år och jag försöker fortfarande bli vän med kontrollen. Jag dukar bordet, leker med en radiostyrd bil, försöker vara romantisk med min fru, men misslyckas. Leker med barnen och ritar ett hus. Mitt liv känns helt klart bekvämt. Lunchdags nu, men Shaun (son nummer 2) är inte vid bordet, han sitter och gråter en våning upp eftersom fågeln som för 5 minuter sedan kvittrade som en fågelunge nu är död. Karma?

Ny miljö, nu är vi en galleria. Jag ska hålla koll på Jason medan Shaun och hans mamma går och handlar skor. Jag gör tydligen inte ett bra jobb, för snart är Jason borta. Jag minns att det här inte kommer sluta bra. Heavy Rain har något speciellt, just nu är det svårt att sätta fingret på det. Men det är något mer än att bara spela i en interaktiv film fylld av quick time events. Fortsättning följer. Jason!

Tvspelsdagboken vs. Metacritic: Ninja Gaiden 3


Efter att ha testat Ninja Gaiden 3 på Gamex förra året var det väl ingen som trodde det skulle bli något fantastiskt. Men ingen hade heller förväntat sig något överdrivet dåligt. För Gaiden-serien brukar var stabil. Jobbigt och frustrerande, men av det mer positiva slaget. När nu utvecklarna ville göra serien lite mer lättillgänglig för massorna var det många som blev osäkra. Och kritiken lät inte vänta på sig.

Ninja Gaiden 3 snittar 58 på Metacritic. 58. Att jämföra med Ninja Gaiden Black till Xbox som snittade 94. Förutom Sigma Plus till Vitan som släpptes tidigare i år har inget Gaiden-spel kommit under 80. Gamespot menar att det bara har yta, inget innehåll, IGN menar att det är ett av de sämsta spelen i hela actiongenren. Hårda bud. Vår naivitet såg ut såhär.

Daniel (gissat snitt 77): ”Ninja Gaiden 3 borde ha varit ett spel jag toklängtat efter, men så har det inte varit. Kanske lika bra med tanke på den kritik spelet fått.”

Jonas (gissat snitt 83): ”Jonas sitter fortfarande på ett flyg till Japan (tror vi) och det när nog bäst med tanke på den här gissningen. Ett allvarligt snack med Team Ninja står nu på agendan. Noll poäng.”

Tompa (gissat snitt 83): ”Hjälp. Att det skulle bli sämre än tidigare utgåvor hade jag på känn men detta är ju katastrof. Vad hände?”

Fredrik (gissat snitt 76): ”Det jag spelade på Gamex gillade jag inte, men å andra sidan har jag aldrig varit världens största Ninja Gaiden-fan. Så jag arkiverade spelet under kategorien – passar inte mig. Men jag trodde nog att några skulle gilla det och gissade på 76, det visade sig att det bara var någon tysk sida som gillade det. Ouch.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 5 p (-) | Fredrik: 9 p (-) | Jonas: 11 p (-) | Tompa: 3 p (-)

Tvspelsdagboken vs. Metacritic: Kid Icarus Uprising


Fredriks minne av Kid Icarus är att han spelade det väldigt mycket. Han har dock inget minne av hur det var att spela Kid Icarus, vilket kan ha att göra med att spelet släpptes 1987. Nu är den legendariske hjälten Pit tillbaka i ett nytt modernt äventyr till 3DS som egentligen mest har blivit uppmärksammat för det lilla stället som följer med till spelet. Tydligen är det för obekvämt att spela Kid Icarus: Uprising med sin 3DS i händerna, det behövs ett ställ. Först deras Circle Pad och nu ett ställ. Man undrar ju om det inte är dags för Nintendo att utveckla spel som passar till plattformen eller utveckla en plattform som fungerar för moderna spel.

Men nog om det, så här tyckte kritikerna om Kid Icarus. Många är väldigt positiva och kallar det djupt och fartfyllt, den enda bristen tycks vara den klumpiga kontrollen. Andra, men de är i minoritet, är lite mer skeptiska och menar att den klumpiga kontrollen drar ner spelupplevelsen väldigt mycket. Men med 83 i snitt på Metacritic har Pit ingenting att skämmas för. Så här tänkte vi.

Daniel (gissat snitt 79): ”Jag vet absolut ingenting om Kid Icarus och har aldrig förstått vad alla pratat om. Men eftersom många verkar ha längtat efter ett nytt spel gissade jag på ett förhållandevis högt betyg, i mina ögon”

Jonas (gissat snitt 86): ”Jonas sitter på ett flyg till Japan men låter hälsa att han tycker det var trist att precis missa poäng, det tycker inte vi andra.”

Tompa (gissat snitt 77): ”Jag har bara fina minnen av Kid Icarus till Nintendo 8-bit. Tror kanske till och med att det var ett av favoritspelen back in the day. Den fantastiska slutstriden mot Medusa minns man ju som igår. Dock underskattade jag uppenbarligen hur det skulle stå sig i dagens läge. Poänglöst igen, men denna gång känns det lite ok att jag underskattade faktiskt.”

Fredrik (gissat snitt 75): ”Jag trodde nog Kid Icarus mest skulle vara ett sett för Nintendo att få fansen att hoppa över till det senaste formatet genom att locka med extrem nostalgi. Men å andra sidan kanske jag borde förstått att Nintendo skulle behandla varumärket lite bättre än så. Men bara lite bättre. Noll poäng.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 5 p (-) | Fredrik: 9 p (-) | Jonas: 11 p (-) | Tompa: 3 p (-)

Fredrik spelar: Heavy Rain – prolog


Jag köpte Heavy Rain på releasedagen, det vill säga i februari 2010, spelade det i några timmar men slutade. När jag tänker tillbaka på den tiden vet jag inte riktigt varför. Känner jag mig själv rätt berodde det på att något annat spel släpptes i samma veva vilket fick mig att tappa fokus, eller så tyckte jag helt enkelt att det var tråkigt. Överlag är jag dålig på att gå tillbaka till spel, är lite för ivrig att blicka framåt. Så om Eternal Sonata fick mig att spränga barriären som var Japanska rollspel, får Heavy Rain bli en läxa i att inte alltid bara spela det senaste på marknaden.

Heavy Rain var ett spel jag såg fram mot extremt mycket. Det skulle bli något utöver det vanliga. Ett spel med känslor och verkliga situationer. Mottagande blev varmt men kanske var det inte så revolutionerande som många trodde innan. Några beskrev det som involverande, där varje handling kändes som på riktigt, andra tyckte det var mer yta än innehåll. Mer som att följa med i en film, snarare än att spela ett spel. Det är dags för mig att lista ut det själv nu. Vrid tillbaka klockorna, snart kommer del ett.

Tvspelsdagboken vs. Metacritic: Mass Effect 3


Mass Effect är utan tvekan en av den här generationens mest omtyckta spelserier. Bioware är ett företag som har haft ett extremt gott rykte för att utveckla historiedrivna rollspel med djup och karaktär. Men den senaste tiden har den bilden ändrats något. Den stora besvikelsen kretsade nog kring Dragon Age 2 som många upplevde vara generiskt och saknade det där extra som rollspelen från Bioware skulle innehålla. När de sedan började visa upp Mass Effect 3 som en tredjepersonsskjutare snarare än ett dialogfokuserat RPG var det många som blev oroliga. Bioware ville såklart nå massorna, men fansen var inte direkt nöjda. Det fansen speciellt reagerade på var slutet som inte var tillfredsställande i deras mening, och då reagerade internet som det brukar, genom ett upprop om att Bioware borde göra om slutet. Rimligt.

Hur blev då resultatet? Mass Effect 3 snittar 94 på Metacritic vilket såklart är ett sanslöst högt betyg. Dock ett par snäpp sämre än tvåan men också tre poäng bättre än ettan. Av metacritics läsare får spelet betyget 4.9 av 10. Ett resultat av missnöjda fans och en stor andel trollande. Kritikerna är odelat positiva men inte utan reservationer. Eurogamer ger det full pott och tycker del tre är ambitiöst och beskriver spelet som en modern blockbuster som tycks ha något för alla. Längre ner i listan hittar vi Giant Bomb som tycker att Mass Effect 3 bygger för mycket på skjutande, vilket inte är seriens styrka. Vad trodde då vi?

Daniel (gissat snitt 94): ”Se där ja, vinden har vänt – i alla fall tillfälligt. Fyra viktiga poäng för min del och det känns skönt att lämna över jumboplatsen till Tompa. Mass Effect-serien har verkligen varit speciell på många sätt och en serie jag verkligen håller som en av vår tids bästa. Därför skäms jag extra mycket när jag erkänner att jag faktiskt inte tagit mig igenom del två ännu. Längtar dock redan nu efter att få sätta tänderna i den avslutande delen senare i år.”

Jonas (gissat snitt 94): ”Ahh, Mass Effect. Utan tvekan min favorit-triologi alla kategorier denna generation. Jag har bara påbörjat Mass Effect 3, men hittills levererar det precis som sina förgångare. Levererar gör också alla kära recensenter runt om i världen som tillsammans fått spelet att stanna på exakt 94 i snitt. Väldigt viktiga fyra poäng då Fredrik ser förvånadsvärt stark ut denna säsong.”

Tompa (gissat snitt 91): ”Som vanligt är det något fel på metacritic. Hoppas detta ordnas så att vi inte måste avbryta tävlingen och lägga ner konceptet. Bittermandel? Jajamensan! Mass Effect är en helt fantastisk spelserie och jag längtar tills jag får bita tag i trean och fullfölja äventyret. Det får dock bli en senare historia på grund av både tid och pengar. Och nu när jag hamnade efter i tävlingen så ökade inte direkt suget…”

Fredrik (gissat snitt 93): ”Jag har investerat väldigt mycket tid i Mass Effect-världen. Därför var jag också livrädd när Bioware framställde del tre utifrån det jag alltid ansett vara spelets svaghet, nämligen striderna. Dock litade jag på att Bioware inte skulle göra något komplett galet, snarare något riktigt bra, men kanske inte brilliant.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 5 p (+4) | Fredrik: 9 p (+2) | Jonas: 11 p (+4) | Tompa: 3 p (-)

Tvspelsdagboken vs. Metacritic: SSX


SSX knep andraplatsen i mars fem hetaste spel och det med all rätt. Att kalla serien för klassisk är kanske att ta i, men den har likväl varit väldigt omtyckt, speciellt under den gamla goda Playstation 2-eran. Men nu är det nya tider och frågan är hur ett modernt SSX ska se ut.

Efter lång tid lyckades till slut Electronic Arts göra något bra av SSX som överlag har mottagits riktigt bra. De allra flesta är överens om att det är en värdig reboot där de lyckats hålla kvar vid det som är typiskt för SSX, samtidigt som de fått med nya element som gör att upplevelsen känns fräsch. Det blev 83 i snitt på Metacritic.

Fredrik (gissat snitt 80): ”Mina personliga förväntningar på SSX var väldigt förvirrade. Å ena sidan älskar jag SSX-serien och ville se ett fantastiskt spel, men å andra sidan var jag skeptisk till den nya mörkare stilen de talade om under lång tid. Men saken är den att nya SSX ser ut att vara precis det jag vill ha, den lyckan tar jag med mig i brist på poäng.”

Daniel (gissat snitt 81): ”Jag kan inte understryka nog hur viktigt det var för mig att spräcka den oerhört pinsamma nollan jag gått och dragits med ända sedan starten av denna tävling. SSX har inte haft någon speciell plats i mitt hjärta tidigare, men efter ett oväntat releaseköp har det faktiskt fått det nu.”

Thomas (gissat snitt 79): ”Jag har testat SSX en gång tidigare tror jag och då kändes det som 79. Därför satte jag 79 vilket inte var helt uruselt, men tyvärr tillräckligt uselt för att inte ge några poäng. Bara att bita ihop och komma igen nästa gång.”

Jonas (gissat snitt 82): ”Jag har aldrig varit något fan av SSX-serien, och även om den här rebooten verkar ovanligt lyckad så är det inget som kommer få mig att springa till affären (jag nöjer mig med att tjuvspela lite hemma hos Fredrik nästa gång jag hälsar på). Jag tackar dock Electronic Arts för två viktiga poäng i denna tävling.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 1 p (+1) | Fredrik: 7 p (-) | Jonas: 7 p (+2) | Tompa: 3 p (-)

Tvspelsdagboken vs Metacritic: Uncharted Golden Abyss


Uncharted har länge varit ett extremt viktigt varumärke för Sony och än viktigare nu när de skulle lansera Playstation Vita. Att ha ett Uncharted-spel klart till lanseringsdagen måste ha setts som oerhört viktigt för att lyckas kränga enheter till folket. Det har fått många betyg som befinner sig i den högre delen av skalorna och det pratas om att man faktiskt lyckats rätt bra med Nathan Drakes portabla debut.

Vad de inte riktigt verkar ha lyckats lika bra med jämfört med Uncharted-serien till stationära konsoler är berättandet, som tyvärr verkar ha fått sig en törn till fördel för actiondelarna. Här finns också en del Vita-specifika funktioner som innebär att man kan ladda om genom att peka på skärmen, hålla balansen med gyrofunktionen eller lösa ”pussel” med olika pekrörelser. Som alltid när ny teknik når oss är vissa funktioner smarta och vissa mest bara där för att de ska kunna peka på att de uttnyttjat den dyra hårdvaran ordentligt. En stabil lanseringstiel för Vitan blev det i alla fall, med ett snitt på 80 på Metacritic.

Fredrik (gissat snitt 80): ”Inte Naughty Dog som utvecklar, inte samma storslagna presentation som gjorde de stationära versionerna så spektakulära. Men självklart inte heller någon sörja. 80 lät rimligt. Och vad landade det på?”

Daniel (gissat snitt 85): ”Ingen kommentar, jag har fortfarande noll poäng…”

Thomas (gissat snitt 82): ”Jag hade ingen aning att det var Vitas version vi gissade på. Men lyckades åtminstone skrapa ihop lite poäng utifrån det jag kände till om Uncharted. Gott så.”

Jonas (gissat snitt 84): ”Skulle nog påstå att Uncharted till PS Vita var ett av tävlingens svåraste spel att gissa på. En releasetitel till en ny konsol har ofta förmågan att få några snäpp bättre betyg än det verkligen förtjänar. Samtidigt har ju Uncharted-serien trots halvdan spelmekanik ändå lyckats charma spelrecensenter världen över med sin fantastiska grafik och sina sköna Indiana Jones-vibbar. Hur detta skulle fungera på en uppenbart klenare hårdvara var givetvis klurigt att förutspå, men det verkar som slutresultatet blev helt okej i slutändan. Inte riktigt lika bra som jag trodde dock. Hatten av för Fredik och hans pricksäkra gissning.”

Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.

Ställning just nu: Daniel: 0 p (-) | Fredrik: 7 p (+4) | Jonas: 5 p (-) | Tompa: 3 p (+1)

« Äldre inlägg Nyare inlägg »