Recension nummer fem i nummer 1 av Electronic Gaming Monthly granskar Bump ’n’ Jump, ett arkadigt bilspel från Data East. Spelet hade premiär i arkadhallarna redan 1982 och skulle sedan portas till en rad andra plattformar inklusive NES. Jag har ingen direkt koll på spelet mer än att ha hört positiva röster om arkadversionen, det ser dock ut som en typ av spel jag borde gilla. Välkommen till den senaste delen av Då & Nu – artikelserien där jag läser gamla nummer av EGM och spelar mig igenom deras recensioner. Fortsätt läsa
Kategori: Reflektioner (Sida 5 av 27)
Operation Shmup, serien där jag och Daniel tävlar om att bli bättre på shoot-em-ups i olika former, är nu inne på del 4. I den förra delen spelade vi Zero Gunner 2 på Switch utan att bli exalterade så nu är det dags för något nytt. Den här gången valde vi det arkadexklusiva R-Type Leo, ett spel varken jag eller Daniel visste existerade för bara några veckor sedan. Fortsätt läsa
Det fjärde spelet som recenseras i första numret av Electronic Gaming Monthly är Bubble Bobble till NES. Även om jag inte spelat NES-versionen speciellt mycket är det ett spel jag kan utan och innan, med andra ord vet jag redan vad jag tycker och har redan hyllat spelserien i en tidigare artikel på sidan. Så det mest spännande för min del är vad EGM har att säga om Bubble Bobble och om jag upptäcker några brister i den här specifika arkadportningen. Fortsätt läsa
För några år sedan sprang jag på Tales of Symphonia Chronicles till PS3 i en butik och eftersom jag ganska länge suktat efter, men inte riktigt vågat, att spela det till Gamecube kunde jag inte låta bli att köpa det. Men av någon anledning, eller snarare av samma anledning som alltid, har det bara stått i min hylla fram tills nu. För mig som aldrig spelat ett Tales-spel var det med spänning jag startade Symphonia. Fortsätt läsa
Egentligen hade jag tänkt att skippa den här typen av spel i Då & Nu. Rollspel är generellt väldigt tidskrävande att sätta sig in i och rollspel av den rätt mycket äldre skolan kan också vara frustrerande som tusan. Men för att inte sätta krokben för mig själv ska jag försöka att ta mig an alla spel jag faktiskt har möjlighet att spela, vilket innebär att jag enbart skippar recensioner av datorspel (vill helst inte emulera något) och spel till mer, för mig, udda konsoler som Atari 7800. Det är hög tid att bita ihop och spela Ultima Exodus till NES, ett spel som antagligen inte gjorde sig bäst på konsol. Fortsätt läsa
Då var det dags för spel nummer två i Då & Nu som även det härstammar från det första numret av Electronic Gaming Monthly. Spelet i fråga är Racket Attack, ett tennisspel utvecklat av Tose till NES från 1988. Första spelet jag skrev om var 1943 The Battle of Midway och där presenterade jag även upplägget för den här artikelserien så klicka dig dit om du har missat den texten. Då kollar vi vad EGM hade att säga. Fortsätt läsa
Välkommen till en ny artikelserie som vi har valt att kalla Då & Nu. Planen är att gå igenom gamla speltidningar för att se vad spelrecensenter tyckte om olika titlar när de släpptes, sammanfatta deras åsikter och sedan själva skriva en kort recension av spelet. Anledningen till att vi vill skriva de här texterna är för att få gå tillbaka i tiden och se hur klassiska spel (kanske även hårdvara) mottogs när det begav sig för att sedan själva få reflektera över spelet i fråga. Fortsätt läsa
Efter att nyligen ha skaffat en VGA-HDMI-box till min Sega Dreamcast har jag upptäckt min lilla samling på nytt. Dreamcasten har stor betydelse för mig eftersom det var maskinen som fick mig att hitta tillbaka till konsolvärlden efter år av datorfokus. Jag minns att jag köpte den i samma veva som den började fasas utgång, men innan pluggen helt var urdragen. Och jag minns att den imponerade på mig utan dess like. För första gången kändes det på allvar som att ha flyttat arkadhallen in i mitt rum. Men det var många år sedan. Fortsätt läsa
Inför den här serien läste jag på en del. Om vilka shooters som var lämpliga att börja med, vilka som var lite mer förlåtande än andra. En lista blev till och jag hade en plan. Men av någon anledning ignorerade jag allt detta och startade istället med Last Resort. Fortsätt läsa
Ibland är jag på humör för djupgående berättelser med världar och karaktärer som kräver full uppmärksamhet. Ibland, när jag känner mig som tröttast, är jag mer sugen på enklare saker, där förutsägbarhet inte är något negativt. När jag äntligen bestämde mig för att ta tag i Y’s Origin (som har dammat på min PS4 ganska länge nu) var jag lite orolig över att det skulle vara en invecklad historia, men cirka två timmar in i spelet inser jag att det är som gjort för mig – när orken tryter. Fortsätt läsa
