Det finns en del spelgenres som aldrig riktigt överlevde 80- och 90-talet. En av dem är Beat ’em Up som under en period var kung i arkadhallarna men som hade svårigheter att ta sig från arkadmaskin till hemmakonsol. Spelen var konstruerade för att sluka mynt och inte för att spelas om och om igen i lugn och ro på hemmaplan. Jag skulle gissa att en del föräldrar blev riktigt förbannade när deras barn efter en timme kunde konstatera att det senaste dyrköpta spelet var avklarat. Men även om genren dog ut finns det få spel som är så avslappnande att spela som just beat ’em ups och när man väl börjar lägga manken till blir de riktigt underhållande också. Ett sådant exempel är Teenage Mutant Ninja Turtles – The Hyperstone Heist.

1991 släpptes Teenage Mutant Ninja Turtles: Turtles in Time både som arkadspel och till Super Nintendo. Sega ville såklart inte vara sämre och 1992 släppte Konami Hyperstone Heist till Mega Drive/Genesis i USA och Japan (där under namnet Return of the Shredder). Året efter kom det även till Europa. Spelet är inte identiskt med Turtles in Time, bland annat skiljer sig storyn åt och det är överlag lite mer begränsat. Detta är också anledningen till att jag inte spelat speciellt mycket Hyperstone Heist tidigare (till skillnad mot Turtles in Time) och det var hög tid att åtgärda det.

Istället för att mentalt jämföra spelet med Super Nintendo-versionen gick jag in helhjärtat för att spela igenom Hyperstone Heist utan fördomar. Till en början kändes spelet ganska enkelspårigt men ju längre jag spelade började jag snarare njuta av vad som fanns där. De charmigt dåliga röstsamplingarna, den sköna musiken och raden av klassiska fiender. Visst, jag saknar lite variation ibland men när jag anstränger mig till max att använda miljön för att skada mina fiender, och inte bara rusa rakt in i varje strid, blev allt genast mindre enformigt. Hyperstone Heist är en riktigt bra beat ’em up som egentligen lider av precis samma problem som många andra spel i genren. Det är för kort, det är alltid roligast att spela tillsammans med en vän och periodvis känns det som att det spelar sig självt.

Har du möjlighet att spela Super Nintendo-versionen så är nog den att föredra men avfärda inte Hyperstone Heist. Spelet, som idag är ganska dyrt på marknaden, kommer att underhålla dig i minst en timme och de fem nivåerna är tillräckligt variationsrika för att inte trötta ut dig. Näst sista banan är en boss rush vilket alltid känns lite idéfattigt men å andra sidan var det kul att se att jag faktiskt hade lärt mig något på vägen. Jag svettades en del i sista fighten mot Shredder men lyckades tillslut besegra honom, gissar att den striden är betydligt enklare i co-op. Saknar du den här typen av spel har du en hel drös sköna klassiker att välja mellan – Teenage Mutant Ninja Turtles: The Hyperstone Heist är en av dem. Betyg 4/5.

För ordningens skull följer här listan över mina system med avdammade spels titel intill varje enhet.

Stationärt:
Sega Master System/Sega Mark III
Sega Mega Drive (TMNT: The Hyperstone Heist)
Sega Mega CD
Sega Saturn (Shinobi X)
Sega Dreamcast
NES/Famicom
Super Nintendo/Super Famicom
Nintendo Gamecube
Wii
Wii U
Playstation
Playstation 3
Playstation 4 (Day of the Tentacle)
Xbox
Xbox 360
Xbox One
PC Engine
Bärbart:
Gameboy
Gameboy Advance (Castlevania Harmony of Dissonance)
Nintendo DS
Nintendo 3DS
PSP
PS Vita