För lite mer än ett år sedan postade jag mitt första och andra inlägg om min backlog. Under den här tiden har jag förstås hunnit med att spela igenom en hel del. Det är dags att uppdatera om läget och passa på att göra om formatet. Välkommen till Daniels dåliga samvete #1.
Det är lätt att stirra sig blind på kommande och nya spel, därför hoppas jag kunna inspirera och tipsa om spel värda att plocka fram trots en viss ålder på nacken. Jag kommer att skriva minirecesioner och sätta betyg på de spel jag tar mig igenom och ibland posta egeninspelade videosekvenser. Några viktiga regler för detta backloggande är att jag endast kommer ha 10 spel på listan nedan, alltså titlar jag spelar eller som står i kö. Ska ett nytt spel in på listan måste ett annat avklaras eller placeras under kategorin ”Orkar inte”, vilket kan innebära att spelet är rätt och slätt kasst eller att jag inte orkar spela vidare av någon anledning.
Spelen får dessutom inte längre ses som aktuella, utan att för den delen låsa mig till ett visst datum eller år. Därför finns t ex varken Halo Wars 2 eller Destiny 2 med någonstans på listan just nu. I min värld är de inte kvalificerade för backloggen. För att få fler titlar dokumenterade med betyg från 2017 och 2016 valde jag att lägga till ett gäng direkt under ”Avklarade” nedan. Men först börjar vi med några spel jag kände för att utveckla mina tankar lite mer om.
Watch Dogs
Watch Dogs har verkligen varit ett långdraget projekt för mig då jag började spela det redan vid releasen. Det är ett stabilt actionspel som utspelar sig i ett fiktivt Chicago. Storyn gör inga direkta avtryck men det gör inget då jag stundtals känner mig som en hacker och spelet innehåller sköna actionmoment. Ett av mina favoritögonblick där jag fick till ett bra flow i eldstriderna och flydde brottsplatsen med bravur kan ni se i videon lite längre ner. Betyg: 3/5
Wolfenstein: The New Order & The New Blood (expansion)
Utöver en halvtrist första timme är Wolfenstein ett FPS med ös i. Det är otroligt skönt att sätta ett shotgun i varje hand och bara gå in och röja i rum efter rum. Det som förvånade mig var att spelet har en intressant befälsstruktur där de högre rankade officerarna kan kalla på förstärkning om de upptäcker dig. Det skapar också intressanta möjligheter till att smyga sig fram och försöka ta ut dem först. Har du skillsen kan du förstås bara hålla in avtryckaren från första stund, men räkna med tufft motstånd då och då. Betyg: 4/5
Trials Fusion
Jag älskade verkligen Trials till Xbox 360 och nötte timma efter timma för att klara de ofta enormt utmanande banorna. Trials: Fusion är helt klart mer lättillgängligt vilket gör att det blir färre svordomar och mer arkadkänsla på många banor. Banorna är fantasifullt gjorda och det är en grym känsla att fara fram genom loopar och hopp. Att communityn skapat helt sjuka banor i editorn gör inte saken sämre direkt. Betyg: 3/5
Brothers: A tale of two Sons
Josef Fares numera berömda spel om två bröder fick enormt mycket uppmärksamhet för några år sedan. Det pratades om att vissa blev så berörda att de grät under spelets gång. Riktigt så berörd blev inte jag även om det var en delvis rörande historia. Här styr man två bröder med vardera styrspak på handkontrollen och det fungerar riktigt bra i de flesta fall. Den här spelmekaniken gör att utvecklarna har kunnat skapa en del intressanta scener där båda bröderna måste vara i synk för att driva berättelsen framåt. Betyg: 3/5
Mass Effect 2
Mass Effect måste vara spelvärldens svar på Star Wars. Seriens första del blev en riktigt braksuccé när Bioware och Microsoft lanserade det till Xbox 360. Karaktärerna är så oerhört välskrivna och man vill verkligen lära känna dem. Var kommer de ifrån, vad har de för bakgrund, vad har de för motiv och så vidare. Här kombineras fantastisk röstskådespeleri med en intergalaktisk upplevelse du sent kommer glömma. Att eldstriderna känns något klumpiga och att grafiken inte är på topp längre är något jag får leva med. Betyg: 4/5
Gameplay-kollage
[table id=1 /]
[table id=2 /]
[table id=3 /]
