Det fjärde spelet som recenseras i första numret av Electronic Gaming Monthly är Bubble Bobble till NES. Även om jag inte spelat NES-versionen speciellt mycket är det ett spel jag kan utan och innan, med andra ord vet jag redan vad jag tycker och har redan hyllat spelserien i en tidigare artikel på sidan. Så det mest spännande för min del är vad EGM har att säga om Bubble Bobble och om jag upptäcker några brister i den här specifika arkadportningen.
Bubble Bobble (NES|1988|Taito|Taito)
EGM:s åsikt
Innan recensionen ger sig på den sedvanliga beskrivningen av spelets form och funktion introducerar de Bubble Bobble som något unikt, något som dyker upp och bryter mot rådande normer om hur spel ska fungera. Bubble Bobble hamnar helt enkelt i en egen klass.
Redo!?
Tidningen fortsätter med att lyfta fram bandesignen som blir svårare och svårare med mindre marginal att röra sig för att vid behov fly från sina fiender. För att bemästra spelet krävs både fingerfärdighet och strategi och efter några nivåer blir spelet riktigt utmanande. Varje bana innehåller olika objekt som ger spelaren specialförmågor och extraliv vilket EGM verkar tycka om. Bubble Bobble ses som förtrollande och briljant, enkelt att förstå men svårt att bemästra. Förutom att de tycker grafiken är lite av en axelryckning menar de att spelet är ett av de mest underhållande som finns till NES och delar ut tidningens högsta betyg – Direct Hit!.
Mina tankar
Med tanke på att jag har en väldigt varm relation till Bubble Bobble och spelets efterföljande delar är det svårt att förhålla sig ens en gnutta objektiv. Självklart är det en Direct Hit!. Jag kan förstå de som tycker att spelet är lite repetitivt och de som drivs till vansinne av musiken men för mig är det arkadperfektion och minnen av enklare tider – ja, utifrån ett spelperspektiv i varje fall. Men för att inte bara gå på mina befintliga känslor satte jag mig ner några timmar med NES-versionen.
Inte läge för en Cocktail just nu.
Ska du spela Bubble Bobble finns många bra alternativ i form av väldigt exakta arkadportningar till mer moderna konsoler eller varför inte till Master System eller Amiga. Faktum är att NES-utgåvan håller ihop bra den också, den kanske inte ser lika bra ut som till Segas åttabitarsmaskin men avviker inte tokmycket. Kontrollen tycker jag är bra den också och faktum är att jag återigen tappade tidsuppfattningen och spelade alldeles för länge. Det om något är ett tecken på ett bra spel.
I Då & Nu går jag igenom nummer för nummer av Electronic Gaming Monthly och recenserar deras recensioner av spel till olika konsoler. Jag spelar själv spelen, reflekterar kring dem och sätter sedan ett betyg utifrån samma system som tidningen gör. Tidigare delar av Då & Nu hittar du under reflektioner i menyn.
