Då var vi inne på den nionde recensionen i debutnumret av Electronic Gaming Monthly. Efter att ha spelat titlar till NES och Master System är det lite befriande att hoppa till en konsol jag verkligen inte har någon relation till – Atari 7800. Systemet i fråga debuterade 1986, även om den var redo för lansering redan två år innan. Med andra ord hade konsolen redan flera år på nacken när det här numret släpptes i maj 1989.
Spelet som testas är Hat Trick, ett hockeyarkadspel som släpptes 1984 och som portades till Atari 7800 1987. Varför EGM väljer att recensera det två år efter release vet jag faktiskt inte, de kanske ville visa lite bredd i första numret. Välkommen till den senaste delen av Då & Nu – artikelserien där jag läser gamla nummer av EGM och spelar mig igenom deras recensioner.
Hat Trick (7800|Bally Sente|Atari)
EGM:s åsikt:
Ny konsol ny recensent. Lloyd Meton har recenserat Hat Trick och börjar med att beskriva spelet för oss – ett hockeyspel där två spelare möter varandra på isen. Han går vidare med att konstatera att spelarna är stora och detaljerade vilket inte verkar så vanligt på plattformen. Hat Trick ska enligt Meton vara en bra portning av arkadspelet och beundrar spänningen på isen där bra reflexer belönas.
Kontrollen är sådär menar Meton, vilket delvis beror på spelet och delvis på konsolens egna kontroller (vilka jag då inte spelar med). Grafiken står sig väl mot arkadutgåvan inklusive spåren som blir på isen efter spelarna. Viss finess i grafiken kanske har gått förlorad men inte i någon större utsträckning. Ljudet och ljudeffekterna faller däremot platt och vi får inte höra publikens sorl i hemmautgåvan. Spelet är i stort en bra portning av ett spel som var riktigt bra i arkadhallarna. Det kanske inte är något standardspel i hockeygenren men är underhållande i sin egen rätt. Spelet får det näst högsta betyget ”Hit!”.
Mina tankar:
För första gången känner jag mig väldigt distanserad från recensenten. Även när jag försöker tänka mig in i hur han resonerade år 1989. Arkadversionen av Hat Trick är nämligen riktigt jäkla underhållande, speciellt tillsammans med en kompis. Den versionen är en väl fungerande mix av fartfylld hockey och pong. Du kontrollerar både målvakten och utespelaren vilket skapar frenesi på isen och varje match blir en blandning av skratt och svordomar.
Men, versionen till Atari 7800 är skräp. Kontrollen har helt tappat sin precision, grafiken är platt (jag kan då inte se några spår efter spelarna) och ljudet är precis som recensenten säger inte speciellt bra alls, om han med det menade helt bedrövligt. Ingenting finns bevarat från arkadversionen förutom själva konceptet. Allt är frustrerande och inget längre roligt. Det känns som spelarna åker genom smör och det är mer eller mindre hopplöst att med någon som helst precision försöka göra mål. Mitt betyg blir det lägsta ”Miss”. Spela gärna arkadversionen men håll dig långt borta från den här skiten.