Sword of Sodan släpptes till Amiga 500 1989 och skulle även dyka upp till Mega Drive något år senare. Jag hade ingen direkt erfarenhet av spelet när jag gav mig på den här recensionsgranskningen men det såg helt klart spännande ut. Välkommen till den senaste delen av Då & Nu – artikelserien där jag läser gamla nummer av EGM och spelar mig igenom deras recensioner.
Sword of Sodan (A500|Discovery Software|Discovery Software)
EGM:s åsikt
Recensenten R. Bradley Andrews gillar verkligen Sword of Sodan. Den enda egentliga kritiken är att kontrollen till en början är svår att förstå och bemästra. Efter att ha betat igenom sig spelets story (traditionell fantasy) börjar han ösa beröm över spelet. Karaktärerna är gigantiska och imponerande, ljudet är av extremt hög kvalitet och atmosfären slående. Efter att ha lärt sig kontrollen går det att bemästra spelet även om det är riktigt utmanande, fast det är något positivt. Ja, mer än så säger inte recensionen. Sword of Sodan får betyget ”Direct Hit”.
Mina tankar
Jag kan någonstans förstå recensentens reaktion på Sword of Sodan, för det är imponerande på en hemmaplattform för sin tid, i varje fall till utseende och ljud. Spelet är en mix av hack and slash och lite ytliga rollspelsinslag. Det känns mer kreativt än standardspelet i den här genren. Men sen går min åsikt isär med recensentens, för kontrollen är inte bara jobbig att lära sig, den är bedrövlig. I kombination med att spelet känns som att vada genom sirap blir Sword of Sodan en rejält bökig upplevelse. Jag delar ut betyget ”Near Hit” för spelet har verkligen sin charm men är för tekniskt undermåligt för att verkligen gå att tycka om.
