Jag är nu klar med första numret av EGM och lyckades granska 12 spel. Här hittar du dessa. I och med nummer två ändrar tidningen skepnad, speciellt på recensionsfronten. På vissa sätt blir den mer intressant med fler åsikter från recensenterna och mindre beskrivning av vad spelet handlar om. Samtidigt så har alla recensenter i tidningen en åsikt om alla spel, vilket låter logistiskt galet. Betygen ändras också till klassiska sifferbetyg från 0-10 där varje recensent ger sin individuella dom. Jag utgår ifrån deras snitt i jämförelse med mitt betyg.

Tidningen blir också mer konsolfokuserad och nummer två innehåller inga recensioner av spel till hemdatorer, även om omslaget fortfarande indikerar att IBM, Amiga och C64/128 ska behandlas. En annan intressant detalj är att det inte längre framgår till vilken konsol respektive spel har recenserats till, vilket kan kräva lite detektivarbete för att lista ut. Känns som relevant information att publicera. Precis som tidigare kommer jag försöka att spela alla spel som recenseras i tidningen men om det är så att jag inte har tillgång till spelen, eller om tiden som krävs för att få en tydlig uppfattning av spelet är för omfattande, kommer jag att skippa dem. Välkommen till den senaste delen av Då & Nu – artikelserien där jag läser gamla nummer av EGM och spelar mig igenom deras recensioner.

Första recensionen i nummer två av EGM är Guerrilla War till NES. Spelet är utvecklat av SNK och släpptes i arkadhallarna 1987 för att sedan portas till en rad olika system under de kommande två åren, inklusive NES. Det är en vertikalt scrollande Run ’n Gun ur ett ovanifrånperspektiv. I Japan heter spelet Guevara men det skulle av ganska uppenbara skäl ändras när det exporterades till väst.

Guerrilla Warrior (NES|SNK|SNK)

EGM:s åsikt
Nu när fyra recensenter (Steve, Ed, Donn och Jim… blir inte mer amerikanskt än så) ska ge sina separata åsikter om varje spel blir det lite svårare att sammanfatta i en flytande text. Hur som helst så råder det viss konsensus kring Guerrilla War. Samtliga understryker att SNK börjar bli studion som kastar ur sig militära Run ’n Gun-spel vilket de ju lite var under den eran. Vissa verkar vara mer lessa på det än andra.

Steve menar att det starkt följer i fotspåren av Ikari Warriors och Iron Tank men att den fantastiska grafiken och ljudet väger upp för detta. Inkluderingen av en Continue-funktion gör dock spelet lite för enkelt. Han är inte ensam om att klaga på den funktionen. Jim poängterar också att tvåspelarläget är extra grymt, vilket förhöjer underhållningsfaktorn. Som sagt så råder det stark konsensus bland recensenterna och Guerrilla War framställs som en kompetent om inte fantastisk spirituell uppföljare till SNK:s andra spel i den här genren. Betyget i snitt blir 6.75/10.

Mina tankar
Recensenterna på EGM är uppenbarligen bad ass elite gamers för jag är överlycklig att spelet faktiskt innehåller continues. Ok, jag har spelat svårare spel men det betyder inte att Guerrilla War saknar utmaning. Jag önskar också att jag hade en turbofunktion på min kontroll. Men det största problemet vad gäller kontroll ligger någon annan stans.

För precis som med Ikari Warriors från SNK lider konsolversionen av att inte ha en roterande joystick. I arkadhallen kändes styrningen hyfsat logisk. Genom att snurra på joysticken justerade du också riktning för dina skott, med en d-pad blir detta väldigt klumpigt eftersom du hela tiden måste styra i ritning du skjuter. I moderna varianter av dessa spel löstes detta med att ha två analoga spakar, vilket jag också tror har fixats i SNK:s 40-årssamling som släpptes för ett tag sedan.

Men det betyder inte att Guerrilla Warriors blir ospelbart, bara lite klumpigt. Faktum är att det är ganska roligt med en bra mix av olika vapen, pansarvagnar och handgranater. Musiken är schysst, men ljudeffekterna driver mig ibland till vansinne. Mitt betyg på spelet landar något under EGM:s snitt och jag delar ut betyget 6.