Vi firar åtta år och för att uppmärksamma det bestämde vi oss för att göra något galet. Inte originellt, men galet. En lista med de 100 bästa spelen. Inte de objektivt bästa spelen, som om de existerar, eller de historiskt viktigaste spelen. Bara de för oss absolut bästa spelupplevelserna. Det har varit en lång väg men nu är vi här – de 10 bästa spelen någonsin!

Tre individuella listor började ta form för ett år sedan och genom heta diskussioner, frustrerade känslor och en insikt om hur många fantastiska spel det finns, landade vi här. Listan har presenterats i 9 delar under året som gått. Tycker du att någon plattform eller genre är underrepresenterad beror det sannolikt på att vi inte har så mycket erfarenhet på just det området eller att vi har olika åsikter om saken. Här kommer, trumvirvel, del 10 – plats 10-1.

Plats 10 – Project Gotham Racing 2

Xbox 2003

Det är svårt att inte bli partisk och lite extra nostalgisk när det kommer till Project Gotham Racing 2. Efter många om och men fick vi äntligen uppleva den svenska huvudstaden i en stadsracer och det är svårt att räkna hur många gånger vi nötte Round the Riksdagshuset när spelet kom. Men det var givetvis mer än Stockholm som gjorde PGR2 till vårt favoritbilspel genom tiderna. PGR 2 var fullmatat med bilar, banor och en känsla av tyngd som står sig stark än idag. Spelet blev också något av en flaggskeppstitlel för Microsofts då fortfarande rykande färska onlinetjänst Xbox Live och även om vi hade spelat online på svajiga modemuppkopplingar i många år tidigare, så går det inte att förneka att Microsofts Xbox Live-tjänst var revolutionerande för sin tid med sin intrigerade röstchatt och enkla gränssnitt. Långa nätter av svettiga race mot spelare från hela världen är något vi sent kommer att glömma.

Plats 9 – Resident Evil 4

Gamecube 2005 (HD-versionen på bild)

Efter att ha tappat lite av sitt momentum i del tre var det många med oss som med lika delar nyfikenhet som trötthet blickade mot den problematiska utvecklingen av Resident Evil 4. Skulle serien fortsätta ta det säkra före det osäkra eller skulle Capcom försöka sig på något mer, något nyskapande. Alla som har spelat Resident Evil 4 vet svaret på den frågan. Första gången vi tog kontroll över Leon och åkte till Spanien för att rädda presidentens dotter kändes spelet oväntat fritt. Det kändes som en tredjepersonsskjutare – en väldigt bra sådan. Borta var den något slöa och metodiska tankkontrollen som serien associerades med, kvar fanns rädslan och intensiteten. När de spanska byborna argsint började gå till attack, började vår puls att stiga och den tycktes aldrig lugna sig under det 20 timmar långa äventyret som väntade. Resident Evil 4 lyckades modernisera utan att förstöra och står sig fortfarande som den bästa kombinationen av skräck och action till dagens datum. En rysare helt enkelt.

Plats 8 – Halo: Combat Evolved

Xbox 2001

I mitten på 90-talet fanns det egentligen bara en sak man kunde göra i skolans Mac-datasal – spela Bungies otroligt populära Marathon. När det många år senare började bli dags för Bungie och deras nya Halo-serie hade Microsoft redan lagt beslag på studion och sett till att styra om utvecklingen till deras kommande debut på konsol-marknaden med Xbox. Även om first person shooters inte var något helt nytt på konsol så var det ändå många som var förvånade över Microsofts val – skulle det faktiskt gå att lansera en ny konsol med hjälp av ett FPS? Så här med facit i hand så visade sig dock vara ett genidrag och lika viktig som Mario varit för Nintendo blev Master Chief och hans AI-sidekick Cortana snabbt för Microsoft. Men det är kanske inte den intensiva singleplayer-kampanjen som blev startskottet för ett episkt äventyr som vi kommer ihåg mest idag, utan snarare är det minnet av att släpa Xboxar och TV-apparater över halva stan för att spela multiplayer på Blood Gulch som stannat kvar längst i våra hjärtan.

Plats 7 – Half-Life 2

PC 2004

Valve hade redan gjort ett av de bästa FPS:en genom tiderna och trots att förväntningarna var skyhöga så lyckades man på något sätt göra samma sak ännu en gång. Redan när E3-visningarna skedde 2003 började det viskas om en otrolig fysikmotor och grafik vi aldrig sett tidigare. Rise and shine Mr. Freeman…wake up and smell the ashes ljöd i högtalarna när G-man kallade på Gordons Freemans uppmärksamhet för andra gången. Faktum är att vi än idag har sett ytterst få intron som är så nervkittlande och spännande som just de i Half-Life-spelen. Valve byggde upp en stämning och atmosfär som fick oss att vilja utforska varje hörn av City 17, Ravenholm och de andra platserna vi fick besöka. När Gravity Gun sen introducerades var det kärlek vid första ögonkastet. Att kunna skjuta iväg sågklingor mot Zombies eller slunga tillbaka granater mot fienderna gick inte att tröttna på. Smarta fysikpussel varvades med briljant action, smart fiende-AI och stor miljövariation. Här fanns också en mer välskriven story än tidigare, trots att Gordon som vanligt aldrig säger ett ord. Half-Life 2 är en milstolpe i spelhistorien.

Plats 6 – Persona 4

Playstation 2 2008

Vänskapsrelationer, mänskliga öden, strid mot ondskan och vanliga dagar i skolan. Den fjärde delen i Shin Megami Tensei-avstickaren Persona lyckas balansera precis allting rätt. Allt tar sin början i den pittoreska orten Inaba där invånarna börjat känna sig trängda av storstadens tempo och materialism. Ortens självförtroende håller på att gå förlorat vilket tar sig utryck i en längtan efter något mer. Att tränga bort sina inre drivkrafter är aldrig bra och när bortträngningen manifesteras i en märkligt tv-kanal som agerar fängelse, eller fristad, åt ortens drömmare börjar ett äventyr som griper tag i en från första sekund. Det går inte nog att understryka hur välgjort allt är i spelet, från huvudpersonerna till miljöerna till skapandet av sina Personas (våra hjältars inre styrka i form av skruvade karaktärer som används i strid). Och parallellt med att vi slåss mot onda skuggor och stora mäktiga bossar gäller det att svara rätt i skolbänken, lägga tid på sina vänner och ta ett jobb vid sidan av för att ha råd med det där svärdet som skriker efter oss i vapenaffären. Persona 4 är sådär japanskt skruvat men det håller alltid en fot stadigt på marken och berör konstant allmänmänskliga problem och utmaningar. Persona 4 är ett riktigt bra rollspel, men framförallt är det ett av världens bästa äventyr.

Plats 5 – Super Mario World

Super Nintendo 1990

Det är snart 30 år sedan Super Mario World släpptes i Japan och i våra ögon har det fortfarande inte kommit ett plattformsspel som kan röra Marios debut till Super Nintendo. Super Mario World är helt enkelt guldstandarden som andra utvecklare måste mäta sig mot. Även om samtliga tre spel ur serien till NES var vansinnigt bra de också, kändes det här som något nytt. Den färgglada grafiken log mot oss och det spelade ingen roll att Sonic sprang snabbare när kontrollen var så här tight, pusslen och de alternativa utgångarna så finurliga och Mario så självsäker. Tezuka, Miyamoto, Kondo och de andra hade prickat helt rätt. Yoshi blev nu vår följeslagare och det slutar aldrig vara befriande att få äta en Koopa för att att sedan spotta ut den på dens vänner. Super Mario World kändes dessutom gigantiskt med över 70 banor och det gäller att hålla tungan rätt i munnen för att komma någon vart. Det finns så många olika fiender som vill en illa och den kreativa bandesignen kräver som oftast vår fulla uppmärksamhet. Spelet är helt klart utmanande men aldrig orättvist. Med tanke på att genren kanske inte står så högt i kurs idag tvekar vi om det någonsin kommer att släppas ett lika bra plattformsspel.

Plats 4 – Mass Effect 2

Xbox 360 2010

Bioware har en spektakulär spelhistoria i bagaget med spel som Baldurs Gate 1 & 2, Neverwinter Nights, Knights of the Old Republic och så vidare. Mass Effect var deras försöka att skapa ett rymdepos och det mottogs väl av kritiker och spelare när det släpptes under guldåret 2007. I Mass Effect 2 finslipade man alla detaljer och höjde ribban rejält för hur berättande och karaktärer verkligen kan lyfta ett spel. Visst hade vi upplevt bra narrativ tidigare men så här investerade i spelvärlden och dess karaktärer hade vi nog nästan aldrig varit tidigare. Vi förlorade oss helt i Biowares vintergata och allt den hade att erbjuda.Att strosa runt på Normandy kändes mysigt och man ville ta sig  tid att hänga med skeppets besättning när man fick chansen. Martin Sheen gjorde också rösten till vad som kanske var den intressantaste karaktären i serien – The Illusive Man. Man visste aldrig riktigt vad hans intentioner var och vem han egentligen var lojal mot. Spelmekaniken var egentligen aldrig det som gjorde Mass Effect 2 till den klassiker det är idag. Skjutandet och Shepards förmågor var underhållande men utan att egentligen briljera. Det var känslan av gemenskap med sin besättning, att man fick en relation till karaktärerna och faktiskt brydde sig om de skulle överleva eller inte som fick oss att falla pladask för denna episka rymdsaga.

Plats 3 – Starcraft

PC 1998

Det bästa strategispelet genom alla tider står stolt på pallen i denna topp 100-lista. Trots stenhård konkurrens från lysande RTS-serier som Commander & Conquer, Age of Empires, Warcraft med flera så är Starcraft det strategispel vi håller varmast om hjärtat. De tre kampanjerna för Terran-, Zerg- och Protoss-raserna bäddade för snudd på revolutionerande variation i gameplay. Visst, vi hade sett liknande upplägg tidigare men inte riktigt med samma finess och djup. Att spela som Terran eller Protoss var verkligen fundamentalt olika upplevelser och satte också unika krav på både basbyggande och strategier för att gå vinnande ur nästa strid. Att spela som Terran och vrida upp volymen till max var en njutning då soundtracket var absolut lysande. När vi kopplade upp oss på våra 56k-modem eller ADSL vad det led så öppnades en ny värld och tusen och åter tusen matcher skulle komma att avhandlas under många långa och sena nätter. “No rush 10 min” och “GL HF” blev nya begrepp att lägga på minnet. “No rush” var för noobs fick vi snart lära oss, och vi fick anpassa oss för att lyckas mota bort ettriga Zerglings som alltid dök efter 3-4 minuter. Det blev ingen karriär inom e-sporten för vår del, men spelet blev likväl startskottet för den moderna e-sporten vi ser idag.

Plats 2 – The Legend of Zelda: A Link to the Past

Super Nintendo 1991

Första The Legend of Zelda är något helt unikt. En grönklädd hjälte började sitt äventyr mitt i en värld som kändes oändliga. Mysterier och faror lurade bakom varje hörn och upptäckarglädjen var total. När sedan del två valde att gå en helt annan väg (inte nödvändigtvis en dålig sådan) var det nog många som hoppades på en återgång till originalet när Link skulle göra entre i sextonbitarsgenerationen. Och vilken éntre det skulle bli. Det var som att komma hem igen men samtidigt upptäcka att ens hem hade blivit så mycket större, så mycket vackrare, mer stämningsfullt och ännu mer magiskt. Att få ta sina första stapplande steg ut i det regniga ovädret sätter tonen perfekt och det känns precis lika unikt idag som det gjorde då. Äventyret är som det ska vara i Hyrule. Zelda sitter inlåst i slottets fängelsehåla och Link, bara utrustad med en lykta, ger sig av för att göra något åt saken. Den första delen känns linjär och rakt på sak. Gå genom regnet, hitta en ingång till slottet, få ett svärd, döda några vakter, hitta Zelda. Hon ber sen om mer hjälp och när Link öppnar upp dörren från rummet Zelda söker skydd i öppnar hela världen upp sig. Efter det blir A Link to the Past Zelda när det är som bäst med fyndiga pussel, utmanande fiender och den där upptäckarglädjen som få andra spel lyckas efterapa. Storslaget.

Plats 1 – The Witcher 3: Wild Hunt

Multi 2015

Tredje gången gillt brukar det ju heta, och det kan man verkligen säga när CD Project RED släppte lös den tredje delen i deras Witcher-serie till världen 2015. Baserade på Andrzej Sapkowskis böcker fick vi ännu en gång axla rollen som Geralt och ge oss ut på äventyr i The Northern Kingdoms. Och vilket äventyr det blev sedan. Det är svårt att veta vart man skall börja och vart man skall sluta när det kommer till att ösa superlativ över Witcher 3, och det är lätt att det bara blir meningslösa floskler. Men skall man trycka på något som gör Witcher 3 unikt och något utöver det vanliga så är det ändå hur levande man lyckats porträttera den ömsom groteska och ömsom magiskt vackra fantasy-värld som vi får resa genom. På samma sätt som Nintendo, några år senare, lyckades fylla Breath of the Wild med äventyr runt varje hörn, så lyckas CD Project RED i The Witcher 3 också med konststycket att få varje sidouppdrag, varje sidospår och varje skogsdunge att innehålla något intressant. Det är helt omöjligt att bara spela The Witcher 3 från A till B genom huvudstoryn när varje liten detalj i spelet känns genomtänkt och varje val man gör känns meningsfullt. Det är inte ofta det enda negativa vi kan komma på om ett spel är det faktum att det känns så fulländat och uppslukande att det är med en viss sorg i våra hjärtan vi fruktar att vi aldrig kommer få uppleva något lika storslaget igen.

Samtliga delar av listan:
Del 1 Plats 100-91
Del 2 Plats 90-81
Del 3 Plats 80-71
Del 4 Plats 70-61
Del 5 Plats 60-51
Del 6 Plats 50-41
Del 7 Plats 40-31
Del 8 Plats 30-21
Del 9 Plats 20-11
Del 10 Plats 10-1