Ni som följer oss på Facebook såg kanske att jag vandrade runt på Comic Con Gamex innan dörrarna öppnat för allmänheten. Jag hade cirka 90 minuter på mig innan energidryckerna och cosplaysminket skulle dränka Kistamässan, och då utställarna var i fullt sjå med att rådda färdigt sina montrar och kalibrera sina manicker fanns varken tid eller möjlighet till skitsnack – ”spela det som spelas kan” fick bli morgonens motto.

Jag värmde upp lite smått med att kika på höstens två Assassin’s Creed-spel, mest för att sätta en låg underhållningsribba. Taktiken fungerade utmärkt – av den totala kvarten att döma fanns ingenting som pekar mot att varken Unity eller
Rogue ändrar på hur Assassin’s Creed spelar. Det är inte utan att jag blir ledsen när jag för första gången kan smyga på Notre Dames takbalkar, och den enda känslan jag får är att jag gjort det förut. Det är ett hån mot Ubisoft Montreal att den tekniska och visuella kvaliteten på sitt främsta franchise inte är högre på den nya hårdvaran.

Nästa i Ubisoft-båset var Far Cry 4, som jag ända sedan det annonserades varit skeptisk till. Jag menar, läs bara rubriken på denna release som Ubisoft kom med för ett par veckor sedan. Det faktum att den ens publicerades tyder på att det finns anledning att se ”Far Cry 4” som ”Far Cry 3.5”, för vad skulle den annars adressera? Efter att ha spenderat tio minuter med FC4 har inte min åsikt ändrats märkvärt. Nepal är en häftig och i spelsammanhang näst intill outforskad plats på världskartan, men elefanter i all ära, det är inte tillräckligt för att sudda bort det faktum att Far Cry 4 spelar precis som Far Cry 3. Jag ska vara ärlig – jag är orolig för Far Cry. Jag är orolig för att en tidigare så intressant serie ska följa Assassin’s Creed ned i Ubisofts mjölkmaskin. Mina minuter med Far Cry 4 tyder på ett steg i den riktningen.

Massive var inte färdiga med riggandet av The Division-demot när jag lämnade Ubi-båset, och det kändes inte som någon jätteförlust när jag istället vandrade mot Sonys golv. Sony PlayStation har tre av nästa års stora exklusiva titlar spelbara på Gamex – The Order: 1886, Bloodborne och Until Dawn. De har bara varsin maskin, så LÅNGA köer gäller. Ja, inte för mig då, som i lugn och ro kunde spela alla tre. Precis som jag kunnat läsa på stora sidor efter E3 och Gamescom är The Order vansinnigt (och jag menar verkligen vansinnigt) snyggt, men inte särskilt roligt. Ready at Dawn måste få till actionsektionerna på ett bättre sätt, förslagsvis genom att göra de färre och göra fiender mer signifikanta. Det fanns även problem som uppstod mellan träffboxar i miljön och vapen med mycket spridning. Mycket i The Order: 1886 är häftigt (jag menar, steampunk med varulvar), men i nuläget presterar inte The Order i klass med dess estetiska design.

När jag klev ut från The Order-båset blev installationen av FromSoftwares demo precis klar bredvid, och jag kunde nöjt fatta kontrollen som den allra första att spela Bloodborne på Gamex 2014. Bloodborne är på många sätt väldigt likt Demon Souls och Dark Souls, men undviker ändå gropen för onödiga uppföljare. På många sätt gör Bloodborne vad AC:Unity inte gör. Bloodborne höjer den grafiska kvaliteten till en nivå värdig PS4. Bloodborne introducerar betydande spelmekaniker i krutvapen och alternativa melee-varianter. Bloodborne inte bara byter miljö gentemot sina (spirituella) föregångare, utan gör det på ett sätt där världen känns smidigt synkroniserad med spelets ton. Bloodborne är och spelar ännu mörkare, smutsigare och ondare än Souls-spelen, och känns därmed som att det har en roll att fylla.

Until Dawn blev märkligt nog det spelet jag tillbringade mest tid med under torsdagsmorgonen. Det är inte snyggt som The Order och har inte kliniskt gameplay som Bloodborne, men det känns unikt och faktiskt väldigt intressant. Det är lite av en B-skräckis med ungdomar ensamma i ett ödehus, men på ett medvetet sätt. Tempot är lågt och interaktionen ligger någonstans mellan Heavy Rain och L.A. Noire. Dialogerna kanske inte är The Last of Us varken i skrift eller skådespel, men i sin kontext fungerar det väl. Jag har svårt att sätta fingret på varför, men efter att frivilligt ha lämnat de tidigare båsen ville jag stanna med Until Dawn tills jag blev ivägkörd. Klockan hade då slagit tio och den där kön ringlade snabbt iväg.

Det finns förstås mycket mer att se och höra på Comic Con Gamex 2014, och imorgon bitti står jag och Frexxi redo vid öppning igen. Håll utkik under helgen för mer från oss på Tvspelsdagboken om årets spelmässa. Mors!