Retrotestat: Batman – The Video Game (NES)

Ah, Batman, en av tidernas främsta serietidningshjältar. Den stenhårda läderlappen med sin trasiga barndom har även använts ett antal gånger genom åren i olika tvspel. Försökte tänka tillbaka på hur många spel jag har spelat med Batman i huvudrollen, men tappade räkningen. En hel del (enligt Giant Bomb dyker han upp i 42 titlar – flipper inkluderade). Men nu handlar det om Batman The Video Game till Nintendos Entertainment System, ett spel jag spelade när det begav sig (89-90) och gillade skarpt. Ett spel jag återvände till nu 2013 och fortfarande gillar, men kanske inte lika skarpt.

Batman The Video Game är ett actionspel som domineras av plattformande. Precis som i många andra spel från den här tiden handlar mycket om att lära sig kontrollen in i minsta detalj och att dessutom memorera olika fienders beteendemönster. Annars blir livet kortvarigt för vår maskerade hjälte. En stor del av plattformandet i spelet bygger på att man kan hoppa långt eller kort genom att trycka snabbt eller hålla in hoppknappen. Glömmer man bort den saken hoppar man snabbt upp i ett tak för att falla ner till sin död eller hoppar för kort och missar en viss plattform. Man kan också hoppa från vägg till vägg vilket även det måste tajmas ordentligt. Spelet är till stor del designat kring dessa två komponenter så nöt in dem ordentligt.

I övrigt är spelet en ganska kortvarig historia men tidvis ordentligt svårt. Många gånger släpps det lös en hög fiender att ta hand om samtidigt som man måste klara av något halvkomplicerat plattformselement. Under vissa perioder, speciellt på bana tre, dog jag gång, efter gång, efter gång, tills jag hade lärt mig exakt hur momentet skulle utföras. Frustrerande men inte hopplöst. Som tur är erbjuds man oändligt med continues vilket underlättar en hel del. Men som sagt förvänta dig inget långt äventyr.

Batman The Video Game håller än idag även om frustrationsnivåerna är väldigt höga i moderna mått. Är man ute efter utmanande äventyr i klassisk Batman-anda är det ett självklart köp, men jag tycker synd om alla föräldrar som lade 600 kronor på det här spelet i slutet av 80-talet och sen fick se på när deras barn hade klarat det på ett par timmar. Förhoppningsvis var det barn av det slaget som inte hade några problem att nöta spelet om och om igen.