Vi firar åtta år och för att uppmärksamma det bestämde vi oss för att göra något galet. Inte originellt, men galet. En lista med de 100 bästa spelen. Inte de objektivt bästa spelen, som om de existerar, eller de historiskt viktigaste spelen. Bara de för oss absolut bästa spelupplevelserna.

Tre individuella listor började ta form för ett halvår sedan och genom heta diskussioner, frustrerade känslor och en insikt om hur många fantastiska spel det finns, landade vi här. Listan kommer att presenteras i 11 delar. Tycker du att någon plattform eller genre är underrepresenterad beror det sannolikt på att vi inte har så mycket erfarenhet på just det området eller att vi har olika åsikter om saken. Här kommer del 9 – plats 20-11.

Plats 20 – Yakuza 0

Playstation 4 2015

Även om Yakuza-serien hängt med i många år och varit omåttligt populär i framförallt sitt hemland så var det först med Yakuza Zero som spelen fick sitt riktigt stora genombrott i västvärlden. Det är lätt att bli avskräck av den komplicerade och stundtals lätt röriga historien om Kiryu Kazuma och den japanska maffian. Att spela Yakuza-serien är en känslomässig berg-och-dalbana mellan avskyvärda uppgörelser i den japanska undre världen och de många knäppa sidouppdrag och märkliga karaktärer som vi introduceras till däremellan. Från och med nästa år så kan du faktiskt spela hela Kiryus historia som spänner över sju fullmatade spel på en och samma konsol – och vi vill nog påstå att det inte finns ett bättre ställe att börja äventyret på än med prologen Yakuza Zero.

Plats 19 – Ico

Playstation 2 2001

När Ico släpptes till PlayStation 2 i början av millenniet så var det inte likt något vi upplevt tidigare. Den drömlika världen och det neddragna tempot blev nästan som hypnos – och i jakten på svar som vi bara var tvungna att få, men som vi kanske aldrig riktigt fick, så löste vi pussel och sprang ifrån skuggor hand-i-hand med den mystiska flicka vi försökte rädda. Visst kan man kalla Ico för både pretentiöst och trist, men ibland behövs det faktiskt ett avbräck till alla fokusgruppstestade AAA-titlar, och här fyller spel som Ico fortfarande en viktig roll än idag.

Plats 18 – The Legend of Zelda: Wind Waker

Gamecube 2002

Wind Waker var anledningen till att många av oss skaffade en Gamecube och få spel har lyckats skapa en sådan magisk öppningssekvens som Links uppvaknande på Outset Island till tonerna av den genialiske Koji Kondo och hans teams briljanta soundtrack. Vi skakade på huvudet åt alla som ville ha en mörkare och vuxnare version av Zelda, vi hyllade istället Eiji Aonumas känsla för äventyr och upptäckarlust. Världen och de öppna haven kändes enorma. Det tog ända till Breath of the Wild innan vi skulle få se ett så bra Zelda igen. För dig som har missat Wind Waker rekommenderar vi varmt den uppdaterade versionen till Wii U som har tagit bort några av de tekniska irritationsmomenten från originalet.

Plats 17 – Guitar Hero

Playstation 2 2005

Visst, det fans japanska föregångare men första gången vi lade händer på Guitar Hero till Playstation 2 kändes det som något helt nytt. Det tog bara några låtar att förstå grundprincipen och sen ökades successivt svårighetsgraden från easy till expert. Att bemästra Guitar Hero fick en att kännas sig precis som spelets titel, vilket är en bedrift i sig. Att få gå in i rollen som rock-stjärna med en plastgitarr vilken i stunden kändes som en äkta SG, var exalterande. Ett svårt solo som vid första anblick kändes omöjligt skrek efter att bli bemästrat, en snabb och invecklad basgång likaså. Däri låg också styrkan i Guitar Hero, i balansen mellan utmaning och underhållning.

Plats 16 – Ninja Gaiden

Xbox 2004

Actionspelens tid blomstrade under 90- och tidigt 2000-tal och inte minst Devil May Cry hade satt ribban för hur man skulle göra bra 3D-action på konsol. När Ninja Gaiden återuppstod 2004 var det tydligt var man hade hittat inspirationen men samtidigt lyckats hitta en unik och egen identitet.  Spelet var brutalt utmanade och svordomarna kunde ibland hagla tätt men det var så galet underhållande att man inte kunde sluta spela. Coola välgjorda ninjaspel var inget vi var allt för bortskämda med sedan tidigare men när Ninja Gaiden gjorde entré blev vi genast ett med Ryua Hayabaysa och hans Dragon Blade.

Plats 15 – Bioshock

Multi 2007

På många sätt var 2007 lite av ett guldår för spelvärlden och Bioshock kom att bli ett av de bästa spelen från hela det årtiondet. Spelet fullkomligt dryper av atmosfär från första stund och undervattensvärlden Rapture briljerar med sin design spelet igenom. Bioshock var inte bara en ytterst välgjord rpg-shooter rent spelmekaniskt utan hade också en välskriven berättelse som dessutom överraskande med en oväntat smart narrativ tvist som fick oss att lägga spelet på minnet för all framtid. 

Plats 14 – World of Warcraft

PC 2004

Blizzard har alltid haft en imponerande förmåga att ta etablerade genrer som inte riktigt levt upp till sin ultimata potential och utifrån det skapa superhitar. När Blizzard valde att ge sig in i MMORPG-genren så ville man fokusera på att minimera grindandet, och göra ett spel i genren med fokus på samarbete och möjligheten att följa en historia, från att vara en liten ynklig låglevel-karaktär ända upp till slutspelet och dess 40-manna-bossar. Även om World of Warcrafts glansdagar är förbi sedan många år tillbaka, så är vi ändå imponerade över hur pass väl Blizzard lyckats hålla spelet aktuellt under sina 15 år på marknaden, och förmodligen kommer fortsätta göra så i många år framöver.

Plats 13 – Super Metroid

Super Nintendo 1994

Nintendos team på R&D1 var de som tog ut svängarna lite extra. Det märktes redan i första Metroid liksom i Metroid II: Return of Samus. De skapade en värld och en spelmekanik där fokus låg på upptäckande. Att det sedan också kom med utmanande action och plattformande gjorde inte saken sämre. Vad som gör Super Metroid unikt, utöver den grundläggande kvalitén i sig, är stämningen. Spelet bara skriker atmosfär och även idag får vissa av miljöerna oss att darra lite på läppen. Tillsammans med Symphony of the Night utgör Super Metroid en av grundpelarna till den så kallade Metroidvania-genren och det är nästintill omöjligt att avgöra vilken av pelarna som är starkast. Vi har uppenbarligen gjort det, men det var knappast en enkel diskussion. Det här är kvalitet från Nintendo på absolut högsta nivå.

Plats 12 – Diablo II

PC 2000

2000 släppte Blizzard North uppföljaren till Diablo, och vilken uppföljare det var. Mixen mellan action och rollspel var nästintill perfekt. Loot-systemet följde med, om än mer sofistikerat, från föregångaren vilket också var en av drivkrafterna i spelet. Vad vi då inte kunde förespå var hur utgivare skulle försöka slå mynt på den saken. Vi nötte igenom Diablo II med samtliga fem klasser, oavsett om vi var helt själva eller om vi spelade tillsammans med en vän. Multiplayer-läget gav i sig en ny dimension till Diablo II. Sanctuary var en mörk plats och en plats för äventyr, Blizzard North gav oss onekligen ett äventyr vi sent skulle glömma.

Plats 11 – Castlevania: Symphony of the Night

Playstation 1997

Det finns vanliga spel och sen finns det spel som är så stilbildande att de får en egen genre uppkallad efter sig – Symphony of the Night hör till de sistnämnda. Efter några år av mer raka, men högkvalitativa, action-plattformare så valde man i SotN att snegla åt Metroid och Zelda med sina icke-linjära och mer utforskningsvänliga upplägg där nya delar låses upp allt eftersom att man hittar nya föremål – det vi idag kallar en Metroidvania. SotN är mörkt, engagerande, har ett soundtrack värt att dö för och, om du spelar originalöversättningen, några av de mest legendariska replikerna genom tiderna. Ett spel alla någon gång måste spela igenom som en del av spelhistorien.

Samtliga delar av listan:
Del 1 Plats 100-91
Del 2 Plats 90-81
Del 3 Plats 80-71
Del 4 Plats 70-61
Del 5 Plats 60-51
Del 6 Plats 50-41
Del 7 Plats 40-31
Del 8 Plats 30-21
Del 9 Plats 20-11
Del 10 Plats 10-1