Under sextiotalet sändes TV-serien Adams Family i USA och skulle även bli film. Bland annat släpptes det några relativt framgångsrika filmer i början på nittiotalet. Men Fester’s Quest till NES kom 1989 och ska snarare vara baserade på TV-serien, som jag inte har någon relation till. Licensspel är inte något ovanligt men det här sticker ut lite i jämförelse med stora namn som Batman eller Ghostbusters, speciellt med tanke på att fokus ligger på en specifik karaktär från en, för mig, ganska udda TV-serie. Med Sunsoft vid rodret ska det hur som hest bli spännande att se resultatet. Välkommen till den senaste delen av Då & Nu – artikelserien där jag läser gamla nummer av EGM och spelar mig igenom deras recensioner. Fortsätt läsa
Etikett: NES (Sida 1 av 3)
Recension nummer fem i nummer 1 av Electronic Gaming Monthly granskar Bump ’n’ Jump, ett arkadigt bilspel från Data East. Spelet hade premiär i arkadhallarna redan 1982 och skulle sedan portas till en rad andra plattformar inklusive NES. Jag har ingen direkt koll på spelet mer än att ha hört positiva röster om arkadversionen, det ser dock ut som en typ av spel jag borde gilla. Välkommen till den senaste delen av Då & Nu – artikelserien där jag läser gamla nummer av EGM och spelar mig igenom deras recensioner. Fortsätt läsa
Det fjärde spelet som recenseras i första numret av Electronic Gaming Monthly är Bubble Bobble till NES. Även om jag inte spelat NES-versionen speciellt mycket är det ett spel jag kan utan och innan, med andra ord vet jag redan vad jag tycker och har redan hyllat spelserien i en tidigare artikel på sidan. Så det mest spännande för min del är vad EGM har att säga om Bubble Bobble och om jag upptäcker några brister i den här specifika arkadportningen. Fortsätt läsa
Egentligen hade jag tänkt att skippa den här typen av spel i Då & Nu. Rollspel är generellt väldigt tidskrävande att sätta sig in i och rollspel av den rätt mycket äldre skolan kan också vara frustrerande som tusan. Men för att inte sätta krokben för mig själv ska jag försöka att ta mig an alla spel jag faktiskt har möjlighet att spela, vilket innebär att jag enbart skippar recensioner av datorspel (vill helst inte emulera något) och spel till mer, för mig, udda konsoler som Atari 7800. Det är hög tid att bita ihop och spela Ultima Exodus till NES, ett spel som antagligen inte gjorde sig bäst på konsol. Fortsätt läsa
Då var det dags för spel nummer två i Då & Nu som även det härstammar från det första numret av Electronic Gaming Monthly. Spelet i fråga är Racket Attack, ett tennisspel utvecklat av Tose till NES från 1988. Första spelet jag skrev om var 1943 The Battle of Midway och där presenterade jag även upplägget för den här artikelserien så klicka dig dit om du har missat den texten. Då kollar vi vad EGM hade att säga. Fortsätt läsa
Under den senastetiden har jag tagit mig igen om nummer efter nummer av den amerikanska tidningen Electronic Gaming Monthly (EGM). Att läsa gamla speltidningar är lite av en bisarr upplevelse. De känns som en blandning av någon slags journalistisk ambition, spekulativ kvällspress och en pr-maskin för spel- och konsolutvecklare. EMG försöker sig dock på att ha en extra kritisk blick i sina recensioner och de tycker om att påpeka detta, om och om igen. Men även om jag ibland ler lite snett när jag läser igenom tidningens alla delar är det också en fantastisk upplevelse att gå tillbaka till den tid då spel jag älskar faktiskt släpptes, snarare än att bara höra vad folk tycker om dem idag. Fortsätt läsa
Det är dags att rikta strålkastarljuset mot en riktig gigant, en konsol som sålt över 60 miljoner exemplar världen över – Nintendo Entertainment System (NES). För många av oss som är födda på 70-talet var det här konsolen vi växte upp med, parallellt med datorer från Commodore. Därför har den också en speciell plats i våra hjärtan och kommer sannolikt att trycka på alla möjliga typer av nostalgiska känsloknappar. NES har dessutom åldrats med värdighet och massvis av konsolens spel är precis lika roliga idag som de var då. Här kommer en guide för dig som vill återuppleva din barndom eller hitta nya vägar i ditt samlande, men framförallt för dig som vill spela jäkligt roliga spel. Fortsätt läsa
Jag har varit nyfiken på företaget 8Bitdo och deras retrokontroller i modern tappning ganska länge. Med modern menar jag att de stödjer Bluetooth och USB och därför går att använda till det mesta. Du kan alltså använda deras gamepads till alltifrån PC till mobiler och nyare konsoler. Mitt intresse kom dock av deras tillbehör Retro Receiver som tillåter mig att använda deras kontroller och även andra Bluetooth-kontroller till mina originalutgåvor av NES och SNES.
När jag inhandlade kontroll plus receiver landade notan på 544 kronor. Det är med andra ord i samma prisklass som en ny kontroll till PS4 eller Xbox One. Inte speciellt billigt alltså och för den summan stiger förväntningarna på kvalitén. Kontrollen jag köpte hade Famicomutseende (alltså den japanska motsvarigheten till NES) och Retro Receivern var anpassad för NES/AV Famicom. Det finns även en receiver för Super Nintendo/Super Famicom och även en rad andra kontrolldesigner. Efter att ha spelat en omgång Punch-Out och Gun.Smoke har jag följande att säga.
Två saker kännas absolut viktigast. Eftersom handkontrollen är trådlös via Bluetooth finns det risk för input-lag och har den ett kännbart sådant är det bara att slänga kontrollen i papperskorgen, speciellt eftersom att den inte går att koppla direkt till receivern med medföljande USB-kabel. På den fronten kan jag säga att allt är lugnt, jag märkte inte av någon fördröjning alls och testade med två spel som bör vara väldigt känsliga för någon som helst ökning i responstid. Skall dock understrykas att jag inte mätt detta på något vis.
Sak nummer två är såklart hur kontrollen är utformad och hur det känns att spela med. Designen i mitt fall är alltså Famicom och den är gjord för att efterlikna den kontrollen. Med andra ord en ganska liten kontroll. Den har, till skillnad från originalet (utöver styrkors, start och select), fyra knappar som sitter i diamantformation och även två axelknappar. Utformningen känns till en början lite knepig, lite som att spela NES-spel med en SNES-kontroll men den känslan försvann snabbt. Dessutom upptäckte jag att två av knapparna fungerade som vanliga A & B och de andra två som A & B fast med turbo påslagen. En ganska schysst funktion. Det går säkert att konfigurera detta på något vis, men så långt har jag inte kommit än.
Styrkorset och de fyra knapparna känns helt okej. Tycker de sticker upp en aning för mycket så avståndet till botten blir lite för lång. Detta är ingen stor sak, men något jag reagerade på. I övrigt är både styrkors och knappar responsiva. De två axelknapparna avviker dock från allt vad skön känsla heter. Jag förstår varför de vill ha fler knappar, eftersom kontrollen då fungerar med fler enheter, men att någon skulle vilja använda den här kontrollen till spel som faktiskt kräver användning av bumpers är ytterst tveksamt. Förhoppningsvis är deras SNES-variant bättre på den fronten.
I stort är jag nöjd. Kontrollen synkas enkelt med mottagaren och det går snabbt att komma igång. Allt kommer i snygg förpackning och på så vis andas produkten kvalitet. Knapparnas placering kräver en viss anpassning men känslan är bra och kontrollen är responsiv. Sitter man en bit från TVn är det skönt att slippa förlängningskablar så det är förståeligt att det finns en marknad för trådlösa retrokontroller år 2016. För priset jag betalade hade jag nog önskat att allt skulle kännas nära nog perfekt, men det är inte långt borta – ja, med undantag från de plastiga och stumma axelknapparna. Nu får vi hoppas att 8Bitdo gör receivers och kontroller till andra plattformar också.
Jag spanar in fem sporttitlar till NES. Tanken här är att lyfta en specifik genre till en specifik konsol som blir till en video. Först ut blir alltså fem mer eller mindre bra sportspel till Nintendos åttabitarsmaskin och allt avslutas med ett spel som ballar ur – helt.
R.C. Pro-Am 2 (som jag av någon anledning alltid kallar Pro-Am Racing) är väl knappast lika välkänt som sin föregångare. Med tanke på att det släpptes till NES när Super Nintendo fanns på marknaden blev det inte speciellt uppmärksammat, vilket också gjort det ganska ovanligt och därför också eftertraktat. Hur som helst – kul är det.