Ibland vill jag bara ha något lättsamt att spela, något som inte kräver speciellt mycket tid och där 30 min spelande känns fullt tillräckligt för att mätta mitt behov. Det är oftast här arkadspelen kommer in i leken, där själva designen skriker just korta men explosiva sessioner. En konsol där arkadspelen gjorde sig speciellt väl var Segas Dreamcast. En enhet som betyder mycket för mig personligen och en konsol jag regelbundet återvänder till för att återuppleva en enklare tid. Jag tänkte nu lista några arkadspel som fick ett bra hemmaliv hos Dreamcasten, för sakens skull ska nämnas att jag utelämnar shooters och regelrätta sportspel eftersom det kommer andra texter om det senare. Här kommer 5 tips på arkadportningar som ingen ska missa till Segas sista, men helt underbara konsol. Fortsätt läsa
Etikett: Sega
Efter att nyligen ha skaffat en VGA-HDMI-box till min Sega Dreamcast har jag upptäckt min lilla samling på nytt. Dreamcasten har stor betydelse för mig eftersom det var maskinen som fick mig att hitta tillbaka till konsolvärlden efter år av datorfokus. Jag minns att jag köpte den i samma veva som den började fasas utgång, men innan pluggen helt var urdragen. Och jag minns att den imponerade på mig utan dess like. För första gången kändes det på allvar som att ha flyttat arkadhallen in i mitt rum. Men det var många år sedan. Fortsätt läsa
Sega Rally 2 är en riktig arkadpärla som fick en riktigt bra portning till Dreamcast. Spelet var betydligt svårare att kontrollera än vad jag mindes, men i stort håller det bra än idag. Dreamcast är verkligen maskinen för alla som vill få lite arkadhallskänsla i hemmet. Ber om ursäkt för att ljudmixen blev lite tokig under bilkörandet.
Kungen av konstiga tillbehör. Shoot em up-prinsen. Fighting-veteranen. Eller helt enkelt den mest originella konsolen som tillverkats. Kärt barn har som bekant många namn och även om alla ovanstående är mina egna och fruktansvärt subjektiva smeknamn på konsolen så tror jag många skulle hålla med mig om att Sega Dreamcast, lanserad år 1999 här i Europa med avbruten produktion redan år 2002, är en av spelhistoriens mest intressanta och fascinerande konsoler någonsin. Fortsätt läsa
Utöver att frenetiskt måla hus har jag även lyckats ta mig igenom ett par tvspelsrelaterade böcker i sommar. En utav dem för andra gången. Console Wars av Blake J Harris och Masters of Doom av David Kushner är de båda böckerna som jag varmt kan rekommendera alla att läsa. Även om du inte är en riktig spelnörd. Console Wars (som tydligen också ska bli film) handlar om hur Sega tar sig an Nintendo under nittiotalet och hur de skakar om en marknad som under flera år totalt hade dominerats av Nintendo. Den ger en extremt intressant inblick i Sega och Nintendo som företag och fokuserar mer företagsintriger och marknadsföring, än på spelen och konsolerna i sig. Masters of Doom låter oss följa grundarna av Id Software, John Carmack och John Romero, genom deras uppväxt till skapandet av Wolfenstein, Doom och Quake. Onekligen en fascinerande historia. Två fantastiska böcker om spelhistoria och om företag som verkligen satte avtryck i den värld vi älskar så mycket.
Jag har också noterat att remaster-versionen av The Last of Us släpps till Playstation 4 imorgon. Av någon underlig anledning känner jag mig riktigt sugen på att köpa det. Det största motargumentet skulle vara att jag redan har spelat det och att en prislapp på 500 kronor känns ganska saftig då. Det största argumentet för är att man nu får spela det i 60 fps. Frestande värre. Här kommer en trailer som garanterat inte körs i 60 fps.
Både Sega och Nintendo har en lång och gedigen historik inom tvspelsvärlden. I slutet på åttiotalet och en bit in på nittiotalet var de stenhårda konkurrenter över potentiella konsolköpare men sedan släppte Sega sin Dreamcast och det blev spiken i deras hårdvarukista. Vilket tvingade företaget att lägga ner hårdvaruutvecklingen för att enbart fokusera på spel. För Nintendo dök det upp nya konkurrenter i form av Sony och Microsoft men frågan är om Nintendo inte har spelat i en egen liten division den senaste tiden. Spännande tider väntar för Nintendo, med Wii U på ingång och en 3DS som kanske snart har fler än 5 spel värda att stoppa in i den. För Sega ser verkligheten helt annorlunda ut.
Fler spelsidor rapporterade idag att Sega är på väg att skära ner på sin verksamhet – igen. Den här gången är det deras operationer i Europa och Australien som får stryka på foten. Varför? Jo, tanken är att Sega ska koncentrera sig på deras tyngsta varumärken och på nerladdningsbara titlar. Företaget säger att det är svårt att bryta sig in på marknaden med nya namn och därför vill man satsa på mer säkra kort. De säkra korten är spelserier som Sonic, Total War, Football Manager och Alien. Att Sega gör enorma förluster kan inte komma som en stor överraskning om det är de starka korten. Mindre nyskapande, mer Sonic alltså. Kul.
Nintendo har också en del utmaningar framöver. DS sålde löjligt bra och Wii gjorde detsamma. Men marknaden är inte densamma som för några år sedan och det ska bli riktigt intressant att följa Nintendo under hösten och vintern. Man har precis utannonserat 3DS XL och såklart även en större Circle Pad Pro. I mina ögon helt hopplösa produkter men någon borde ha räknat på detta. Kanske. Fast även om hårdvarubiten troligtvis blir svårare för Nintendo framöver har de betydligt säkrare kort att satsa på vad gäller spel. Bland annat står det nu klart att Pokémon Black och White 2 släpps i Europa den 12 oktober. Spelen, som nyligen släpptes i Japan, har redan sålt 1,5 miljoner exemplar. Jag antar att det även kommer sälja bra både här och i staterna.
Två företag som en gång i tiden representerade allt som hade med tvspel att göra, lever idag i vitt skilda världar. Segas nedgång har varit bedrövlig att beskåda. De har inte vårdat sina gamla varumärken och tycks nu inte vilja satsa på några nya heller. Nintendos största konkurrent idag heter möjligtvis Apple (självklart även Sony och Microsoft) och man lutar sig tungt mot sina gamla varumärken och när det gäller nyskapande är det främst på hårdvarusidan man tittar. Men en större 3DS känns mest knepig och vad gäller Wii U är jag fortfarande högst osäker på hur den kommer att bemötas när den väl ser dagens ljus, förhoppningsvis, senare i år.
Prylar, prylar och mer prylar. Tvspelsvärlden är full av dom. Tokiga t-shirts, statyetter, plånböcker eller något annat som det går att marknadsföra sina spel med. Och självklart älskar vi prylar. Jag har på tok för många tvspelsrelaterade produkter redan men är ständigt på jakt efter nya. Därför är det något av en våt dröm att San Francisco-baserade SEGA of America har dammat av en hel uppsjö godbitar, som säkert bara låg och skräpade i ett förrådsutrymme någonstans, till förmån för hjälparbetet i Japan. Nu pratar vi inte bara om någon t-shirt med Sonic på eller en nyckelring med Tails, utan en massa signerade produkter och ett par riktigt sköna rariteter.
Vad sägs om att få placera en gaffeltruck med Ryo i på din bokhylla, slänga på en vinylplatta med alla hitsen från Mega Drive-eran eller varför inte lyssna på valfri musik i din egen Sonic CD Boombox. Mår nästan lite illa av ha-begär när jag kollar igenom alla saker som SEGA of America auktionerar ut på Ebay. Titta på alla auktioner här men gnäll inte på mig om du plötsligt skulle känna dig lika illamående eller gå i någon slags personlig konkurs. Bayonetta-kostymen känns som det mest givna köpet.
Auktionen är en del av satsningen play for japan.
