När man inte riktigt har koll på vilken dag det är, då har man kopplat ifrån på riktigt och har semester. Ikväll var ett sådant tillfälle när jag bara för en kort stund sedan insåg att det är torsdag och jag har dagens inlägg. Just nu sitter jag och en kompis och tar oss igenom Shadows of the Damned, ett spel som både underhåller och frambringar hat mot tv-spel rent generellt.
I Suda 51:s egensinniga actionspel möts man av hans version av helvetet och en hjälte som kallar sig för Garcia Fucking Hotspur. Shadows of the Damned är på många sätt ett mycket märkligt spel med bebislås som ska matas med jordgubbar, hjärnor eller ögon för att man ska få passera och det bjuds vapen som går under namnen ”Big boner”, ”Skullfest 9000” och ”The Dentist”. Här finns också en stor dos ironi och självmedvetenhet kring stereotyper och actionspel rent generellt. Förberedd dig på skratt många ”WTF”-upplevelser när Garcia försöker rädda sin Paula från helvetet.
Hatet då? Shadows of the Damned är inte helt snällt mot spelaren alla gånger, trots att vi spelar på easy, och vi tvingas acceptera att checkpointsystemet då och då rätt och slätt jävlas med oss. Att man sen inte kan trycka bort redan sedda mellansekvenser är inte heller ett genidrag kan jag tycka. Segt. Varför konstrueras spel spel på detta vis?
